En ensam löpare avtecknade sig mot de blådisiga bergen i fjärran. Det var som att han dansade fram på den knivskarpa bergskammen, högt ovanför Livigno på gränsen mellan Italien och Schweiz. Året var 2018 – och löparen var Petter Engdahl. Med sin häpnadsväckande prestation visade Petter att han verkligen hörde hemma i toppskiktet av skyrunningscenen – men ändå visste knappt någon vem han var. Det vet de nu.
TEXT OCH FOTO: IAN CORLESS
Sina unga år tillbringade Petter Engdahl, som nu är 28, bland annat med att spela fotboll och ishockey och att träna löpning. Men framför allt har skidåkningen varit med från början.
– Ja, man kan nog säga att jag föddes med skidor på fötterna, säger Petter Engdahl.
För det är längdskidåkningen som är hans stora passion och den idrott som han verkligen har dedikerat sitt liv åt. Det är en stenhård sport som tar mycket tid och därför kan den också vara svår att balansera med tillvaron i övrigt.
– Jag brukade träna för mycket och för hårt. Över 1 100 timmar per år och med väldigt hög intensitet och för lite näring. Jag gick över gränsen och det tog lång tid att komma tillbaka.
När Petter var 16 år flyttade han till Åre för att gå på skidgymnasium. Han körde sin första världscup 2018 – Holmenkollens 50 kilometer – och placerade sig som 23:a. Samma säsong blev han fyra på SM.
Som så många andra skidåkare tyckte Petter att sommarhalvåret var frustrerande – tills han upptäckte att löpning var perfekt som alternativ träningsform. Däremot har han aldrig sett sig själv som en löpare. Löpning var någonting han ägnade sig åt när han inte kunde åka skidor. Men han fann enkelheten i löpning som träningsform lockande, särskilt när han befann sig i bergen.
Dörren till skyrunningvärlden öppnades 2016 i form av världscuploppet Limone Extreme i Italien. Men det var ingen lätt start – konkurrensen var hård och mycket stod på spel.
– Bergssluttningarna vid Gardasjön blev en ögonöppnare. Jag älskade det. Det var precis som längdskidåkning, jag var tvungen att pusha mig stenhårt hela tiden. Det var intensivt.
Petter inspirerades av Kilian Jornet, och insåg snabbt att det fanns tydliga synergieffekter i kombinationen bergslöpning och längdskidåkning.
– Jag trodde på mig själv, och jag förstod både mina styrkor och – inte minst – mina svagheter. Längdskidåkning kräver att man är dedikerad, och det var enkelt att applicera den mentaliteten på löpningen – jag ger aldrig upp. Så jag började springa mer i bergen och belönades med min första seger i Livigno SkyMar
