Det började med att ett gäng löparkompisar i London samlades i en park för att först springa och sedan fika tillsammans. Nu, 18 år senare, har Parkrun åtta miljoner registrerade deltagare. I parker i tjugotvå länder samlas ungefär 250 000 deltagare varje lördag för att – helt gratis – springa fem kilometer. Vi skickade Kenneth Gysing till Hagaparken i Stockholm för att undersöka detta fenomen – och han kom tillbaka med en solskenshistoria.
TEXT: KENNETH GYSING FOTO: KENNETH GYSING OCH FLORENCE KARLSSON
En vintrig lördagsmorgon i Hagaparken i Stockholm. Solen är på väg upp bakom Wennergrenskrapan, sommarens vidsträckta gräsmattor vid Brunnsviken har förvandlats till vita gnistrande snöfält, träden är klädda i rimfrost. Det är fyra minusgrader, jag står där med andedräkten bolmande som moln ur munnen, det är som att befinna sig i ett vykort.
Klockan är kvart över nio, det börjar dra ihop sig till ”parkrun” där starten går 09.30. Parkrun, som de själva stavar med litet ”p”, gick av stapeln för första gången i London 2004. Arrangören Deri Thomas, engelsman med svensk fru (som flyttade till Sverige 2005), var den som tog över Parkrun till Sverige. Det första loppet gick just i Hagaparken, augusti 2016. Nu finns det elva lopp (varav ytterligare två i Stockholmstrakten) i Sverige, och Deri, som nu också är ansvarig för Parkruns i Europa, hoppas på fler.
– De flesta större städer i Sverige har ett Parkrun. Tre i Stockholm, två i Göteborg och ett vardera i Malmö, Linköping, Uppsala, Växjö, Umeå och Örebro. Nu försöker vi också få till ett i Falun, säger Deri denna magiska löparmorgon.
Parkrun startades som sagt 2004 i London av sydafrikanen Paul Sinton-Hewitt, en duktig klubblöpare med personbästa 2.36 på maraton. När han hade gått skadad en tid funderade Sinton-Hewitt på hur han bäst skulle kunna ha fortsatt kontakt med sina löparvänner under rehabperioden. Paul lockade med ett litet lopp i en park, där alla var välkomna – förutsatt att de tog en fika med honom efteråt. Tanken var att man skulle springa fem kilometer, allting skulle vara gratis och det krävdes ingen föranmälan.
– Parkrun som koncept spred sig snabbt till andra städer i England. Jag sprang mitt första Parkrun i Cardiff 2008. Jag hälsade på mina föräldrar där, spelade mycket fotboll vid den tidpunkten men hade också börjat löpträna mer och tyckte det lät som en kul grej att prova på, säger Deri.
Då var de runt trettio som mötte
