Uträknad, skadad och bortglömd? Knappast. Andreas Almgren är tillbaka. Och det med besked. I år har han slagit sig in bland världens bästa löpare – och har sprungit några av de snabbaste lopp en europé någonsin har gjort.
TEXT OLOF SILVANDER FOTO RYNO QUANTZ
Andreas Almgren
När den tyske mångkamparen Niklas Kaul kastar iväg sitt spjut upp mot 80-meterslinjen skakar betongen i Olympiastadion i München. Det känns ända ut till calling-tältet, där ångest och förväntan sitter i väggarna. Sommaren är i full gång, kvällen är ljummen. Bland 5 000-meterslöparna som sitter i tältet finns Andreas Almgren. Det var sju år sedan han var här senast, på ett mästerskap bland Europas bästa löpare.
– Det kan vara så att det mästerskapet förändrade hela mitt liv, säger Andreas.
Men vi backar bandet åtta år, till sommaren 2014 och JVM i Eugene, USA. Andreas Almgren är 19 år och har bara tränat friidrott sedan han slutade med fotbollen året innan. Till USA åker han med en talangfull trupp med bland annat Kalle Berglund, Tobias Nilsson Montler och Fanny Roos. När han sitter på planet hem igen är det som bronsmedaljör på 800 meter – och nybliven frälsare för svensk löpning.
– Det var ett sanslöst genomslag. Nu har vi ganska många svenskar som är bra på löpning men vi var inte på den nivån då. På den manliga sidan hade vi inte haft så mycket framgångar sedan Mustafa ”Musse” Mohamed. Nu kom det några stycken som var rätt bra så det blev väldigt stort.
När truppen landar i Sverige har Andreas Almgrens två senaste dygn inneburit JVM-final, tre mellanlandningar och en bussresa – halv två på natten. Lägg till nio timmars tidsskillnad och en natts dålig sömn innan finalen.
– Förbundskaptenen sa att de ville att jag och Irene (Eklund) skulle gå ut först med medaljerna eftersom det var ett ganska stort mediauppbåd på Arlanda. Jag minns att jag tänkte ”jag orkar inte mer nu”. Efter det var det någonting varje dag. Det var Nyhetsmorgon, Expressen och Aftonbladet. Alla ville göra någonting.
Att som 19-åring gå från studenten till Nyhetsmorgon över en natt kan knäcka de flesta. Den typen av tidig framgång kan bli starten på en resa som kan spåra ur när pressen ökar. Och även om Andreas hade ambitioner trodde han aldrig att det skulle gå så bra, så snabbt som det gjorde.
Bara några dagar efter mästerskapet vinner han SM-guld, sedan mästerskapsdebuterar han som senior på EM i Zürich och efter det gör han sin första Diamond League-tävling. Samtidigt börjar man i media diskutera om – och när – det svenska rekord
