Växternas symbolik

VASAMUSEETS TRÄDGÅRD är en trädgård så som den skulle kunna ha sett ut i Sverige på 1620-talet, under det årtionde då Vasaskeppet byggdes och förliste. Det var en spännande tid, Sverige var både en expansiv stormakt och glest befolkad landsbygd. Samtidigt som Vasaskeppet byggdes, det som skulle ha blivit världens mest moderna krigsfartyg, var Stockholm bara en liten by, där många trähus hade grästak som det kanske betade får och getter på. Gränderna var smala, det var trångt med folk, avskrädeshögar låg lite här och var. Sjukdomar spreds lätt i den här miljön – bara under 1620-talet drabbades staden av tre pestepidemier. Det måste ha varit påfrestande att ständigt försöka undvika att bli sjuk, att se till att ha mat på bordet och att ligga bra till i den lilla stadens sociala väv.

Medan jag gick där och rensade ogräs och krattade grusgångar i Vasaträdgården funderade jag på hur det tidiga 1600-talets människor levde sina vardagsliv, hur de förhöll sig till naturen och till växterna de odlade. Det Stockholm de levde i började få liv, genom växterna kunde jag ana människornas vardag i det tidiga 1600-talets huvudstad. Den lilla staden med de stora drömmarna. En stad där människorna i sina kålgårdar odlade för hela året i ett klimat med långa kalla vintrar och korta somrar.

Här uppe i Norden är fönstret för en lyckad skörd så kort. Allt ska ner i jorden fort fort fort, det måste regna lagom, vara lagom varmt i rätt tid.

Då blir det bra, annars är det illa, om det är en för torr sommar slår skörden fel, om det är en för regnig sommar slår skörden också fel. Och blev det fel på 1600-talet stod svälten runt hörnet. Denna svält behövde man förhålla sig till, liksom till annat som kunde drabba en. För att skydda sig mot sådant som blixtnedslag och sjukdomar tog man växterna till hjälp. På 1600-talet var människan beroende av naturen och naturkrafterna. Det är vi for