Nyaperennvågens födelse

Det är en strålande solig och frostig vinterdag och prydnadsgräs och perenner erbjuder skulptural dramatik. Platsen är Bury Court i brittiska Surrey, där förra ägaren och trädgårdsmästaren John Coke berättar en både sällsam och spännande historia.

– Vi tog över huset i mitten av 1990-talet efter ett arv från mina föräldrar, samtidigt som trädgården anlades. Fram till dess fanns det ingen trädgård alls på Bury Court – bara en innergård belagd med betong – så trädgården skapades ur ingenting. På den tiden drev jag plantskola och vårt primära mål var att skapa en visningsträdgård för de växter vi odlade. Den gamla gårdsplanen, omgärdad av murar, var en till synes idealisk plats för det, berättar John Coke.

Tanken var att karva en serie långa rektangulära bäddar ur betongen som täckte innergården då, för att visa upp plantskolans utbud på holländskt manér. Dessvärre satte förhållandena på platsen käppar i hjulet, då trädgården exponeras för en konstant, kraftig, västlig ➻

vind. Just när innergården var uppgrävd kom den då tämligen okända trädgårdsarkitekten Piet Oudolf på besök och föreslog att han kunde rita ett förslag. Han hade dittills bara färdigställt ett fåtal privata trädgårdar i Holland och var okänd i Storbritannien utanför den lilla världen av specialiserade plantskolor.

– Vi hade träffats flera år tidigare och jag hade omedelbart dragits till honom, både som person och för hans engagerade och individuella inställning till en tilltalande ny trädgårdsstil med en mycket originell palett av växter. Att däremot be honom att designa den nya trädgården hade inte fallit mig in, berättar John.

Idén var att Oudolf skulle skapa sex eller sju stora kantrabatter i olika storlek och form. Men den första skissen var inte alls vad John hade tänkt sig. Det visade sig nämligen att Piet Oudolf föreslog ett mer ”konstnärligt” koncept, långt ifrån Johns mer pragmatiska idéer. Dessutom ville Oudolf plante