Hon räknas som Sveriges svar på Gertrude Jekyll, men hennes gärning inom trädgårdsformgivning är idag nästan bortglömd. Ett gulnat exemplar av Emma Lundbergs bok och ett par gamla foton från hennes släktingar väcker liv i ett mycket inspirerande livsöde.
Av MIRA TEGMAN foton PRIVATA
När min mormor gick bort ärvde jag en del av hennes trädgårdsböcker. I boksamlingen fastnade jag för ett gulnat exemplar där framsidan hängde på sniskan och där någon textat ”Jane Röing-Zackrison. Julen 1936”, med snirklig handstil. Jane var min mormors mor, och boken hette Trädgården, en länk mellan hemmet och naturen och var skriven av Emma Lundberg. Några googlingar senare var min förälskelse i Emma ett faktum. Trots att hennes namn dyker upp ibland är det få som idag känner till hennes gärning. Hennes egen trädgård på Bullerbacken var hennes främsta verk, men av den finns idag mycket litet bevarat. Låt mig därför istället berätta om kvinnan som räknas som Sveriges svar på Gertrude Jekyll och som etablerade idén om trädgården som husets förlängning.
KONSTNÄRSSJÄL MED ÖGA FÖR DETALJER
Emma, född Bong (1869 –1953), växte upp i Skåne med tre syskon och deras far som var bokbindare och entusiastisk naturvän. Modern dog i sviterna av barnafödsel när Emma bara var fem år. Den unga Emma var konstnärligt begåvad. Hon hade erkänt bra färgkänsla och gick en kortare utbildning i måleri. Hon gifte sig tidigt, redan som 22-åring, och fick fyra barn tillsammans med maken Carl. Trots sysslorna i hemmet fortsatte Emma att måla hela livet. Hennes akvareller föreställer framför allt trädgården, dess växter, de fyra barnen och senare de många barnbarnen. Men det var först i och med flytten till Stockholm som Emmas trädgårdsintresse blommade ut.
Maken Carl hade blivit anställd som disponent på NK och familjen lämnade Skåne för en lägenhet på Sveavägen. Och det är nu det händer – det som idag framstår som närmast osannolikt: År 1910 hamnade Emma i samspråk med en av arkitekterna bakom ett nytt bostadsområde på Lidingö. Hon frågade sig varför man nödvändigtvis måste placera husen mitt på tomten. Detta var ju den vackraste platsen för att anlägga en trädgård! Emma föreslog istället att husen skulle ligga varsamt inplacerade längre bak på tomten. Någon dag senare blev hon uppringd av arkitekten och ombedd att bli konsult i dessa frågor, i utbyte mot en egen tomt på Lidingö.
Det blev startskottet för Emma Lundbergs karriär som en av tidens mest in
