Vid foten av Vita Bergen, i skydd av ett rödmålat plank, gömmer sig ett hemligt paradis där det bedrivs läkepedagogisk verksamhet. Trädgården till Groens malmgård i Stockholm är rufsigt vild och livskraftig, och öppnas lyckligtvis för besökare ibland.
Av BELLA LINDE foto LENA GRANEFELT
Den ljumma septembervinden får de gigantiska stockrosorna att rassla bland stora sjok med daggkåpa. Gruset knastrar under fötterna. Invid planket mot gatan står spirea intill blommande höstsilverax med sin karaktäristiska smultrondoft. I snittblomsträdgården frodas dahlia, höstrudbeckia, höstanemon och tagetes, liksom stäppsalvia, stjärnflocka och höstaster samt vackert överblommade kungsljus och kardvädd vars fröställningar vittnar om en ny vår. Här finns hosta och geranium, såpnejlika och pioner, utblommade dagliljor och ett valnötsträd med frukter i gröna höljen. Trädgården badar i ett skimrande höstljus. Det doftar mustigt av jord. Livet känns nära.
– Allra härligast är att man kan släppa världen utanför, säger Inger Möller som tillsammans med dottern Fiona Jankowiak tillbringar en stor del av sitt liv i denna gömda pärla till trädgård.
Groens malmgård ligger dold bakom ett rödmålat plank som löper utmed Malmgårdsvägen på Södermalm i Stockholm. Här, i en trädgård på drygt 2 000 kvadratmeter, bedriver Inger och Fiona läkepedagogisk verksamhet där människor med särskilda behov får möjlighet till arbete och social träning.
– Det är läkande att arbeta i en trädgård. Bland annat finns det forskning om en jordbakterie som stimulerar må-bra-hormonet serotonin. Så som vi arbetar ska trädgården inte vara för ordnad, jag är övertygad om att den lite vilda känslan är bra för själen, förklarar Inger.
Lyckligtvis får även allmänheten ibland tillträde till trädgårdsparadiset, och när portarna i planket slås upp står folk på kö för att komma in och njuta. När årstiden tillåter öppnas kaféverksamhet, dessutom driver Inger och Fiona en mindre handelsträdgård, där utbudet i huvudsak består av växter som odlas och delas på plats. Det innebär sådant som absolut härodlad akleja, daggkåpa, vädd, iris, murgröna och daglilja.
– Vi är inte så förtjusta i importerade växter och har slutat köpa in dem till handelsträdgården. Men självklart tar vi hand om det vi har, som persikan som kräver extra omvårdnad och en oliv som måste vinterförvaras. Dessutom har vi 60 år gamla dahliaknölar, dem sköter vi förstås om med stor varsamhet, säger Inger.
Verksamhetens idé bygger på solidaritet med människan och jor
