När William Robinsons bok The Wild Garden kom ut 1870 visade den på ett helt nytt sätt att tänka inom trädgårdsdesign. Boken blev en inspirationskälla för bland annat arts and craftsrörelsens romantiska trädgårdar, där vilda blommor samsades med tåliga perenner i finstämda ängar och blomsterbäddar.
Av NINA NORDH
IStorbritannien var trädgårdsskapandet vid 1800-talets slut präglat av det viktorianska sättet att plantera blommande exotiska växter i grälla färger. Det var ofta växter som krävde mycket skötsel och rabatterna behövde många gånger grävas upp och förnyas varje år, ibland flera gånger per säsong.
Den irländska trädgårdsmästaren William Robinson vände sig kraftigt emot det här och förde fram tankar om att skapa en trädgård som kunde klara sig utan ständig skötsel, men ändå inte vara ovårdad. I stället för att varje år plantera ettåriga växter menade han att härdiga perenner och lökväxter som planterades i skogsbryn, ängar och liknande var så mycket vackrare.
Naturen blev en förebild för trädgårdsskapandet. Trädgårdens växter fick gärna smita ut ur rabatterna och den omgivande naturen bli en del av trädgården. Han hänfördes över hur vackra de vilda blommorna var och ville med sin bok The Wild Garden få fler att upptäcka det.
William Robinsons tänk kring vildare trädgårdar blev en inspirationskälla för trädgårdsskapare inom Arts and Crafts-rörelsen. I förordet till den andra upplagan av The Wild Garden, som kom ut 1881, förtydligar han vad han menar med ”vildare trädgårdar” och skriver
