ROSENPRAKT, TRÄDGÅRDSRUM & kärlek till livet
När Gunilla och Tore Bremer hittade huset i gotländska Bläse bestod trädgården av gräs och sly. Idag har de skapat ett himmelrike av rosor, pioner och spännande träd – allt tack vare en porlande bäck och smittande livslust.
Av BELLA LINDE foto LENA GRANEFELT
Den ljusa trägrinden som leder till trädgården i gotländska Bläse svänger upp på välsmorda gångjärn. Intill den ena grindstolpen står ett klassiskt valnötsträd under vilket marken är täckt av murgröna. Sedan följer en närmast sanslös trädgårdsfröjd med allt från yviga rosor och prunkande pioner till vindlande gångar, trädgårdskonst och strama buxbomshäckar, liksom en grusplan med kvadratiska odlingsbäddar som närmast väller över av växtlighet. Och som om det inte vore nog – en bäckfåra där kirskål får blomma hämningslöst ihop med röda pioner och där himalayakaprifol, randgräs och en praktfull katsura reser sig ur bladmattan. Detta är dessutom bara början. I det trädgårdsparadis som Gunilla och Tore Bremer har skapat kring sitt ensamt belägna kalkstenshus finns också rum för köksodling och växthus, liksom fikaplatser, snickarverkstad, hönsgård och en spännande träd-äng.
– Från början hade vi tänkt oss ett sommarställe i form av en liten badhytt vid havet. Istället njuter vi nu av att få bo permanent på en plats dit människor längtar hela året, berättar Gunilla.
– Ursprungligen var det bäcken som gjorde att vi slog till, säger Tore. Den bidrar med ett härligt porlande ljud och ger möjlighet till bevattning, vilket är ovärderligt eftersom Gotland annars dras med vattenbrist. Dessutom är det bara tvåhundra meter till havet och stenkusten.
När Gunilla och Tore först tittade på gården i Bläse, det gamla kalkbrukssamhället på nordvästra Gotland, fanns inte tillstymmelse till trädgård. Gunilla, som tidigare har skapat undersköna trädgårdar vid familjens olika hem, hade bespetsat sig på grusgångar, gamla äppelträd och åldrade pioner. Istället möttes hon av en bit bortglömd ängsmark med kirskål och sly. Men sedan paret bekantat sig med omgivningarna, och dessutom fått korn på den välkomnande känslan i trakten, var det inte mycket att orda om. Istället för att se den stora ogräsplanen som ett problem, omfamnade Gunilla den som en tom kanvas där hon kunde börja skapa. ➻
Året var 2007 och med hus och jobb i Västerås turade Bremers om att pendla till Gotland. Snart hade de minskat sina åtaganden i den gamla hemstaden och kunde lägga all energi på
