Han har kallats Englands bästa blomstermålare.På gården Benton End hittade han en fristad för konst, måleri och umgänge tillsammans med dåtidens likasinnade. Men det som kom att bli hans livs passion var den egensinniga trädgården och i synnerhet irisarna som han samlade på.
Av MIRA TEGMAN foto BENTON END HOUSE & GARDEN TRUST m fl
Känner du till Cedric Morris?” frågade min vän bokhandlaren när vi rensade ogräs på den gemensamma kolonilotten. Nej, det gjorde jag inte. Men medan vi brottades med kvickrötter i lerjord och min vän berättade att han numera är frälst på trädgårdsiris tack vare denne man, väcktes min nyfikenhet. Och inte blev jag besviken när jag senare började läsa på om konstnären och hans gård Benton End. En plats som just nu är på väg att återställas för att än en gång kunna erbjuda en unik mötesplats för konstnärer och växtfantaster, i ett ambitiöst försök att återskapa Morris livsverk. ➻
Cedric, Lett och Benton End
Cedric Morris (1889–1982) har kallats Englands bästa blomstermålare och det syns att han hade en speciell relation till växter när man betraktar hans konst. Morris växte upp i Wales under 1900-talets början. Efter att som 17-åring ha misslyckats på antagningsprovet till officer, gav sig Cedric ut i världen innan han slutligen hamnade i Paris för att studera konst. Han blev avbruten av första världskriget, vilket förde honom hem till England igen, där han fortsatte att måla och umgås i konstnärskretsar.
Det var i London han mötte den karismatiske konststudenten Arthur Lett-Haines, som nyligen hade gift sig och planerat att resa till USA tillsammans med sin hustru. Det hela slutade dock med att den unga frun reste själv – medan Lett-Haines och Morris blev förälskade och kom att hålla ihop resten av livet.
Arthur Lett-Haines, eller Lett som hans vänner kallade honom, arbetade liksom Morris med måleri, men deras uttryck skilde sig mycket åt. Morris målade porträtt, landskap och blommor i kraftiga färger och med synliga penseldrag, medan Lett skapade postmoderna, surrealistiska verk och experimenterade med olika material. Trots sin talang skulle Lett med tiden börja ägna sig allt mer åt att stödja Morris i hans konstnärskap och ägna allt mindre tid åt sitt eget.
Efter ett par år i London tröttnade paret på hur konsten mer och mer drogs in i den kommersiella karusellen. De sökte en fristad och övergav storstaden för att flytta till Suffolk på den engelska landsbygden. År 1937 öppnade de tillsammans konstskolan
