Det händer att blommorna gör uppror mot fotokonstnären Kreetta Järvenpää. De är krokiga, har fel färger, slår ut i fel takt. I hennes respektfulla händer blir blomsterarrangemangen otämjda, barocka – och alldeles underbara.
Av ELISABETH KROGH foto KREETTA JÄRVENPÄÄ
KREETTA JÄRVENPÄÄ
Gör: Frilansar som fotokonstnär och målar.
Bor: ”Jag vet inte riktigt. Huset i Helsingfors ska säljas, det är för dyrt att renovera. Var vi hamnar sedan har vi ingen aning om.”
Familj: Man Juha, två katter, Haruki och Tove.
Favoritresa: ”Jag minns Venedig i januari. Magin och med en stämning som i filmen Don’t look now.”
Beundrar: ”Heikki Marila har gjort ett två meter högt, abstrakt verk som han handmålat utan penslar. Han inspireras av blommor, precis som jag. Livet är märkligt, jag har beundrat honom länge och nu ska jag medverka i samma utställning som han. Flora Favola äger rum på museet Poikolo, Kouvola i Finland i september.”
Konstigaste blomma: Moby Dick: gröna, ludna bollarsom även kallas Påvens pungkulor.
Hemsida: kreettajarvenpaa.com
Insta: @kreettakreetta
Kreetta Järvenpääs frisyr är välklippt och blank, glasögonen ordentliga, tröjan v-ringad och svart. Hon tittar åt sidan när hon tänker efter, säger att hon skulle vara den perfekta gråterskan på en begravning. Så kastar hon huvudet bakåt i ett gapskratt innan hon börjar prata om livets förgänglighet.
Döden fick henne att omfamna livet och konsten. Genom det oåterkalleliga slutet började Kreettas konstnärliga uttryck och idéer manifesteras i färgrika fotostilleben med blommor, där en av inspirationskällorna är barockmålarnas speciella ljus. Hennes blomsterstycken föddes ur sorgen efter en älskad mor. Lidandet behövde bearbetas och växtligheten befriade tankarna, kanaliserade saknaden.
– Att jobba med fotoarrangemangen blev som en slags meditation, det hjälpte mig att hantera rädslan för döden och processa paniken. Samtidigt hör livet och döden ihop i ett evigt kretslopp, när vi dör blir vi till kompost, blommor ger frön till nya växter efter att de har vissnat.
Det händer att Kreettas fotografier visar både död och liv på oväntade sätt. Hon demonstrerar en delförstoring av en rosa ranunkel.
– När jag lade ut den på Instagram fick jag några oväntade utrop i kommentarsfältet: ”ser ni den döda nunnan”?
Det skulle visa sig att betraktarna såg en pareidolia, det vill säga uppfattade en bild eller ett mönster där det egentligen inte finns. I det här fallet tolkade de in ett ansikte med nunnedok.
–
