Silande ljus och vandrande skugga

Om du går i en skog, kliver bland mossiga block och snitslar dig fram i en frodig sänka, kanske du upplever att den gröna mångfalden är allt du önskar att få se. Mossmattor, granens barr, klorofyllstinna blad och mjuka gräs är ofta tillräckliga i sig. Deras former och strukturer står fint mot varandra. Matt och blankt, flikigt och rundat, stickigt och ludet, ljust och mörkt. Allt det gröna, som spänner från gult till blågrönt och på hösten även rött, ger ett lugn. Ju mer jag har arbetat med växter i olika trädgårdar, desto mer har jag upptäckt att jag tänker på bladformer i första hand, snarare än på att komponera en rik blomning. Prydnadsgräs, klätterväxter med vackra blad och vintergröna buskar går före växter med rik blomning. Om det står i en beskrivning att en växt är helt översållad av blommor, och dessutom blommar hela sommaren, bläddrar jag ofta vidare. På försommaren brukar jag plocka bort ganska många blomknoppar från mina rododendron. Jag vill kunna se växten, se bladverk och växtsätt, grenar och stammar.

Unna dig någon gång det roliga i att bara utgå från form, färg och mönster hos olika växters blad när du komponerar en plantering. Detta arbetssätt passar speciellt bra in i planteringar medbuskar och träd i halvskuggiga till skuggiga lägen. Det går nästan inte att misslyckas med ett grönt spektrum. ➻