Elisabeth Lüthis trädgård i Järna är fylld av spännande rum för alla sinnen. Men bakom den intensiva prakten ligger konsekvens och hårt arbete – plus en ständig längtan efter att vara utomhus. Varje dag.
Av BELLA LINDE foto LENA GRANEFELT
Det grå tvåvåningshuset ter sig anspråkslöst där det står vid foten av ett litet berg, strax nedanför ett fornminne i den sörmländska skogen. Men redan entrérabatten avslöjar att något extraordinärt väntar. Utmed garaget fröjdar sig ljusgrön benved intill ett hav av funkia, nävor och strutbräken medan kornellen ’Silvester’ börjar anta en rödaktig ton. Och så en rabatt utanför växthuset där silverarv, malört och vinröd alunrot närmast väller ut över en grusad passage, innan ett magnifikt rosenvalv bjuder in till ett hav av genomtänkt växtlighet. Här finns gräsrabatter à la holländaren Piet Oudolfs drömpark, där röd solhatt och mustig blodtopp svävar över marktäckande växter. Här omfamnar en bräken ett gigantiskt stenblock med sin kärlek. Här välver sig ett silverpäron över lammöra, malört och prydnadsgräs medan silversirlig höstanemon fulländar skapelsen. Här finns stensatta gångar med kryptimjan, cortenstålramade stigar, gräsmatta med trampstenar, portaler med klätterväxter ... Och ständigt nya rum! – Det är otroligt viktigt med trädgårdsrum, säger
Elisabeth Lüthi som sedan hon och maken Thomas för drygt tjugo år sedan flyttade in i det då nybyggda huset i Skillebyholm utanför Järna har arbetat intensivt med sin trädgård.
– När du befinner dig i ett trädgårdsrum och kan ana ett annat längre fram, kanske bakom kröken på en vindlande gång, uppstår nyfikenhet. Rummen bjuder på överraskning och ger inte minst en wowfaktor.
Ytterligare en komponent är känsla – som när mjuka blad smeker en bar vad som passerar på stigen. En annan är dofter – som i höstens sista ros. Eller färger – som i en trädgård som sprakar i rosa, vitt och lila under sommaren och i fylligt rödtonat framåt hösten. Samt intensitet, där växter med olika höjd, struktur och bladformer skapar spänning. ➻
– Men man får vara både sträng och konsekvent, säger Elisabeth och skrattar. Jag klipper till exempel bort blommorna på funkia, eftersom det är bladen och strukturen det handlar om. Och i den vita rabatten får det inte vara annat än vita blommor, om det har råkat förirra sig in någon blå blomma så ryker den direkt.
Elisabeth Lüthi har sitt ursprung i Danmark och säger sig ha trädgård i blodet. Hennes
