Efter ett plötsligt infall bestämde sig Cornelia Webb för att ta paus från medicinstudierna och låta händerna jobba. Den där pausen pågår än, såhär tjugo år senare, när hon skapar smycken under eget namn och vill förändra hela branschen genom hållbar produktion, etiskt brutna stenar och klimatsnälla alternativ.
Bakom fasaden
TEXT OCH FOTO SANDRA GUSTAFSSON
VAD SKULLE DU GÖRA om du bara hade tre år kvar att leva? En skrämmande tanke för många. Livsomvälvande för andra. Som för den då unga, medicinstuderande Cornelia Webb – som ställde sig just den frågan, och svaret kom lika naturligt som ett rinnande vatten:
– Jag skulle hoppa av utbildningen och testa något kreativt. Men jag tänkte hela tiden att jag skulle tillbaka till studierna senare. Jag ville bara pausa lite och jobba med händerna ett tag, men så gick det så pass bra, så jag är fortfarande kvar i den där – nu extremt långa – pausen. Men jag tror ärligt talat att fler behöver ställa sig den där frågan ibland. Hur ofta ställer du dig själv den frågan?
– Inte årligen, men kanske vart tredje. Jag kollar liksom av att jag är på rätt väg. I år var ett sådant år då frågan kom upp till ytan igen, och tack vare det kom jag fram till att jag ville rikta om bolaget. Att jag ville tillbaka till min grundpassion, att ifrågasätta ett smyckes gränser och hur det kan produceras i dag och i framtiden.
Rätta mig om jag har fel, men i mina öron rimmar inte medicin och kreativitet jättebra? Men du skapar med hjälp av båda fälten på ett spännande sätt.
– På något sätt handlar de båda ändå om välmående. Jag gillar att ta hand om folk. Att få möjlighet att sitta med en patient i taget, det var min drivkraft redan som medicinstudent. När jag tog pausen hade jag aldrig en tanke på att starta bolag och driva försäljning. Jag visste egentligen bara att jag ville göra smycken och få vara kreativ. Jag kunde inte smida, men jag hade min kropp som råmaterial. Det var det jag fick laborera med. Min fascination för anatomi genomsyrar en stor del av min designprocess.
Men varför just smycken? Var du intresserad av det sedan tidigare?
– Nej, absolut inte. Men min pappa är konstnär och kreatör och har alltid haft en källare full med pryttlar. Om jag var nyfiken på något var det bara att gå och hämta grejer och testa. Efter att ha studerat huden och anatomi, började jag med det som utgångspunkt och gjorde bland annat avgjutningar av min egen hud. Det har utvecklats genom åren till att jobba mer med bara fingeravtryck.
Och sådär har det rullat på de senaste åren. 2024 firar Cornelia 20 år som smyckesdesigner
