Firman Jönsson Yderström vet var gränsen mellan arkitektur och lågenergimetoder ska dras. Samtidigt som de lät platsen leda när villan utanför Trosa tog form.
Text Frida Lagerblad Styling Pella Hedeby Foto Helena Nord
För firma Jönsson Yderström kommer platsen först och huset sedan. Det lösvirkesbyggda lågenergihuset med havsutsikt väntar nu på återvändsgatan Kronstigen, några enstaka kilometer utanför centrala Trosa. Från framsidans övervåning blickar man ut över Östersjöns blanka vatten, medan panoramafönstret på motsatt sida av huskroppen fylls av en ny naturmålning allt eftersom årstiderna skiftar.
»Vi hittade den här tomten av en slump och föll direkt. Det fanns en fantastisk utsikt över vattnet, men man kunde bara komma åt den genom att bygga en tvåplansvilla. Och, ja, då var vi ju tvungna att göra det. Det var enkelt att låta platsen styra och vi var måna om att ställa hit ett hus som tog vara på den så bra som möjligt«, säger Joacim Yderström.
»Sedan fanns det ju redan ett bostadsområde runt omkring att förhålla sig till, det är också en del av kontexten. Vår drivkraft är alltid att få ut så mycket som möjligt av ett hus och där måste man tillåta tomtens integritet att vara utgångspunkt.«
Det harmoniska hemmet präglas av sina vackra och gedigna material, vars texturer ger huset en naturlig värme. Omgivningarna synliggörs och ramas in av de stora fönsterpartierna, en effekt som gör att andra blickfång inte behöver adderas till inredningen. Att följa naturen utanför fönstret är fokuspunkt nog.
»Vår ambition går i grunden ut på att bygga hus som är så äkta som möjligt, med material som tål att levas i under väldigt lång tid. Som ska slitas in av människorna som bor där och som man egentligen bara ska behöva tänka på att vårda och ta hand om. Det ska hålla, och snarare bli bättre i takt med att det poleras av tiden«, förklarar Daniel Jönsson.
»Om man vill att ett hus ska åldras bra gäller det att välja material som håller för det. Det är någonting vi har känt av under de år vi har byggt hus åt andra, att man inte är riktigt bekväm med att materialen slits. Men det är ju något som alla material har gemensamt, med den stora skillnaden att vissa slits bra och andra slits dåligt. Våra projekt ska vara finare om femton år än när de är nybyggda. Man ska kunna se att någon har levt där, det
