»jag minns faktiskt min barndom som brun och orange.«

1 min läsning

IMKE JANOSCHEK, chefredaktör

Att doftsätta hemmet är en annan trend: Onlinegalleriet The Ode To tar doft och konst till nästa sinnesnivå när de nu samarbetar med parfymskaparna No Ordinary Scent genom att skapa en rumsdoft som bär på doftminnen från en konstnärsstudio. Doftljusen är stöpta i handgjorda skulpturer skapade av fem olika konstnärer.

Har du något att säga om färgen orange? I kombination med brunt och avokadogrönt? Jag fick frågan av Susanne Ljung, chef över radioprogrammet Stil i P1, som bjöd in mig att ventilera tankar om 70-talsinredning och just färgen orange under ett av höstens program. 70-talstrenden är tillbaka, och jag fick lite kalla kårar. »Jag använder 70-talsreferenser kanske vart tredje år«, säger Filippa Bonde, numera designchef för textilleverantören Bemz. För henne är 70-tal inte bara brunmurrig Tillsammansvibb, utan även glittrig disco-feber, härliga färger och blommor i håret. Hon är född 1990. För mig som är äkta barn av 70-talet med föräldrar födda i mitten av 40-talet, är känslan delvis en annan. De vuxnas frigörelse från småborgerliga normer var inte alltid i direkt samspel med barnens intressen. Min salige far företrädde till exempel åsikten att en soffa var den mest småborgerliga möbeln som kunde tänkas, och därav satt vi mest på obekväma stolar. Och jag minns att man låg på golvet för att titta på tv, när det i undantagsfall var tillåtet. Pappa själv tog den lilla tjocktv:n till badrummet på lördagar för att bada och titta på eftermiddagsfotboll.

För honom gällde alltid lite andra regler.

Jag minns faktiskt min barndom som brun och orange. Bruna manchesterbyxor, orange

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar