Nicole Castillo är fotograf, Instagramprofil, driver en antikaffär online och bor norr om Skellefteå. Nu lackar det mot jul vid älvkanten.
Text Petter Eklund Foto Nicole Castillo
Golven målade Nicole svarta med färg från Trestjerner. Julgran inspirerad av artisten Lisa Cooper.
Nicole Castillo är höggravid och hon skrattar. »Min man Andreas kallar mig för stridsvagn, men en söt stridsvagn. Jag är extremt gravid och vill bara bli klar med det. Det blir en liten pojke«, pustar hon i soffan hemma i Landfors, bostället där hon lever med sin man och två, snart tre, barn. Nicole är uppvuxen i Chile, på andra sidan jorden från Västerbotten, Sverige. Hemmet ligger alldeles vid vattnet, drygt en mil uppströms Byskeälven från kusten, norr om batteriboom-staden Skellefteå.
VI KAN FÖLJA den vindlande älven uppåt, som i en drönarsekvens i början av en film, tills vi hamnar i Landfors, en grupp stugor vid vägs ände. Frågorna staplas på varann: Hur hittade Nicole Castillo hit, från Stilla havets kust till älvens eviga flöde genom skogarna, till snön, tystnaden, midnattssolen, utedasset? Vad gör hon här? Sysslolös är hon inte. På några år har Nicole byggt upp Nicoles lantgård, ett slags antik- och inredningsbutik där hon säljer unika och ovanliga möbler som hon köper och renoverar. En titt in på hemsidan visar ett överraskande utbud, långt mer än gamla pinaler.
Här dyker det upp gasspisar bredvid heliga masker från Påskön, WC-stolar och italienskt porslin, en Etcetera-stol, Jan Ekselius popmodernistiska klassiker. Här finns pallar, byråer, småbord, massor av stiliga skåp, 400 år gamla träobjekt från Niger, korgmöbler, marmorbord, smycken och en antik kinesisk regnrock.
Det är som om en global inredningsvärld har landat i Landfors. Hur hänger det ihop? Nicole berättar, på engelska mixad med svenska och hennes förstaspråk spanska som bubblar strax under språkytan. »När jag hade kommit hit började jag köpa små saker, som inte var så skruttiga. Jag fixade till dem, målade om, bytte ben på pallar, la ut dem på Facebook. Folk började höra av sig och ville köpa.« Snart kånkade hon hem skåp, renoverade dem, la till sin egen touch och sålde dem. Verksamheten växte tills det blev lite för mycket med barn och verkstad och all logistik.
Nicoles lantgård har nu övergått från att var
