Hur såg 1980-talet ut, hur lät och kändes det? Fotografiska museet visar från den 23:e september utställningen Stockholm – stycken av en stad som belyser ett decennium.
Text Petter Eklund Foto Bruno Ehrs
Fotografiska museet visar från den 23:e september utställningen Stockholm – stycken av en stad med fotografen Bruno Ehrs bilder från två legendariska fotoutställningar, Stockholmsutställningen 1982 och Stockholmssviten 1987.
»Det är 53 bilder, huller om buller från bägge utställningarna, varav hälften är vintage-prints, mina egenkopierade bilder som jag har hittat igen. Det är första gången de visas sedan dess«, berättar Ehrs, som efter 45 år är ett av våra stora fotografnamn.
Bruno var kompis med musikern Tom Wolgers och tillsammans beslöt de sig för att skildra sin samtid, via klientelet på baren Bistro Boheme, då ett vattenhål för de »unga moderna« i postmodern inredning. Ehrs plåtade intressanta människor med staden som fond: parkeringsautomater, lyktstolpar, travade kaféstolar, skuggor och grönska. Tom Wolgers gjorde samtidigt musik till bilderna. Det var första gången i svensk fotohistoria som två konstdiscipliner samverkade i en symbios med gemensamt anslag och tonläge. I dag sker det överallt.
Utställningen, döpt lite kaxigt efter Stockholmsutställningen 1930, då funktionalismen fick sitt svenska genombrott, visades på Fotograficentrum hösten 1982, med Tom Wolgers musik spelande non stop i lokalen. Bruno Ehrs hade dokumentära ambitioner, men kritikerna tyckte att han var fel, att han valde fel människor och plåtade dem på fel sätt. »Det var min först
