Specialritade lösningar, välbevarade vintagemöbler och utvald konst – sommarboendet i Stockholms skärgård är en lugn hamn för konstnären Erika Kangas.
Text FRIDA LAGERBLAD Foto JOHAN SELLÉN Styling GILL RENLUND
För snart 13 år sedan började jakten på ett skärgårdsboende för Erika Kangas och hennes familj. En plats där de skulle kunna tillbringa sommarhalvåret, leva skärgårdsliv och ha plats att leva ut sina byggdrömmar över tid – där resvägen från stan inte var längre än en timme. De fick rådet att titta på minst 15 ställen, för att skapa egna referensramar och sätta sig in i vad de egentligen var ute efter. De hann till tio innan de återvände till det allra första, huset på skärgårdsön strax öster om Stockholm.
»Det var som att vi tog hela varvet runt och ändå kom tillbaka till samma ställe som vi börjat på. Ärligt talat hade jag svårt att se potentialen då, men min man såg någonting som jag inte såg och övertalade mig att det skulle bli magiskt. I dag är jag väldigt glad att han gjorde det, men man skulle inte känna igen sig om man visste hur det såg ut då«, förklarar Erika och ler.
Utöver den sällsynta kombinationen av stadsnära läge och ostörd skärgårdskänsla var byggnadernas placering särskilt tilltalande. I stället för att gravitera mot vattnet låg huskropparna indragna i terrängen, gåtfullt tillbakalutade in i den lummiga vegetationen och blev på så vis mindre uppenbara från sjösidan. Nu har familjen polerat på sin skärgårdspärla i 13 år, det enda som egentligen finns kvar av fastigheten de köpte är själva husgrunden, ytterväggarna och taket av huvudbyggnaden. Allt annat är tillbyggt, återbyggt eller renoverat. De kringliggande trädäcken, bryggorna och småhusen – som gästhus och bastu – har tillkommit som nya element, bit för bit under åren. Men den gröna slamfärgen är fortfarande densamma nu som då och knyter an till den karga miljön. Familjen flyttar ut i april och stannar ofta till slutet av september. Men huset är rustat för året runt-boende och aluminiumbåten ligger i oavsett årstid, den är nödvändig för att ens kunna ta sig hit. »Det är klart att det kan vara lite meckigt att bo på en ö som är så här pass svårtillgänglig, men samtidigt är det en väldigt skön känsla att befinna sig så långt borta från allt. Framför allt eftersom det är så geografiskt nära vårt liv i stan.«
EN VANLIG SOMMARDAG börjar med frukost på framsidan av huset, där
