Att ha egna höns ger inte billigare ägg, men de kommer från djur som du vet har haft det bra. Dessutom får du så mycket mer – det berättar hönsskötarna på Hönan och ägget, den kollektiva hönsgården i Bagarmossen i Stockholm.
Text Annika Berge Foto Gustav Gräll
Ett harmoniskt kluckande sprider sig bland hönorna när Ingrid Engarås tar fram lådan med gamla matrester. Bettan, Majsan, Doris och de andra hönorna pickar ivrigt i spaghettigrytan och bland rivna morötter, melonkärnor och ärtskott som läggs ut i hönshägnet.
– Eftersom vi är flera skötare som alla har med sig olika matrester får hönorna väldigt varierad mat, säger Ingrid Engarås.
I hönsgården Hönan och ägget i Bagarmossen i Stockholm samsas 13 hönor av fyra olika raser Här finns fyra maraner som står ut med sina mörka fjäderdräkter och vackert kopparskimrande kragar, två grå och en svart höna av arten silverudds blå, tre cream legbar, som är spräckliga med en tofsig frisyr på huvudet och tre individer av lantrasen bohuslän-dals svarthöna.
– Så länge de har hyfsat samma storlek går det bra att blanda olika raser, säger Ingrid Engarås.
Ganska snart kommer ledarhönan Helmi och inspekterar Råd & Röns reporter. Med huvudet på sned för att bättre kunna ta in besökaren i hennes hägn begrundar hon mig med något som är svårt att uppfatta som något annat än en väldigt uppfodrande min. Ingrid Engarås säger att alla hönor har olika personligheter.
– Helmi är smart och tar sig för. Tar jag fram grepen vet hon att det är dags att gräva efter maskar och insisterar på att vara närmast och hjälper gärna till genom att sprätta själv. Lolo och Söti är tjocka tanter som är lite försynta, men som kan dra lite i ens kläder. Yasmin är helt orädd, hon kan hoppa upp på ens axel eller på ryggen om man böjer sig framåt, säger Ingrid Engarås.
Hon har varit med sedan hönsgården startade 2019. Ett gäng hönsentusiaster slog sig då samman med Bagisodlarna som redan fanns på plats och startade en studiecirkel om att ha höns. I dag är de tio hönsskötare som har en vardag varannan vecka som de tar hand om hönorna på, samt turas om att sköta dem på helgerna.
Hönsskötarna ger hönorna mat, släpper ut dem och gör rent sittpinnarna och plankorna under från bajs. De måste även diska ur vattenbehållarna, vilket är ett pyssel eftersom hönshuset inte har rinnande vatten. På eftermiddagen eller kvällen stänger de om hönsen och plockar undan mats
