Återvunna kläder är modeföretagens heta dröm när kunderna börjar ställa krav på klimatansvar. Men fram till nu har bara någon procent av alla plagg kunnat återvinnas. Ett svenskt företag tänker ändra på det.
Text Moa Kärnstrand Foto Alex Von Sydow
Det rasslar och bankar om de stora maskinerna. Ånga stiger upp mellan stånkande metallarmar och smutsvitt skum. Det är varmt och fuktigt. Vattnet och avlagringarna runt de väldiga cisternerna går i indigoblått och i luften ligger en svag doft av kemikalier.
I ena hörnet av lokalen åker små skrynkliga bitar av jeanstyg på ett rullband in i en blå maskin. Där inne ska de rivas i småstrimlor som sedan trasas sönder. I andra ändan av maskinen kommer det ut ett ljusblått fluff. Det är råmaterialet som efter många ytterligare moment ska bli nya kläder.
Vi befinner oss i en ombyggd gammal kemifabrik i Kristinehamn i Värmland. Här sker något som ligger i framkant i världen.
Fabriken började som en testplats för en idé som fötts på Kungliga tekniska högskolan, KTH, i Stockholm. Där satt Gunnar Henriksson, professor i träkemi, och funderade på hur man skulle kunna använda textilavfall för att göra nya kläder.
– Textilavfall är en finfin råvara, men mycket av det bränns. Det gjorde mig upprörd, säger Gunnar Henriksson på telefon.
Det var kring 2012 och frågan om klädernas enorma klimatavtryck var ännu inte en del av samhällsdebatten. Gunnar Henriksson och hans kollegor på KTH stod i laboratoriet och testade olika tekniker för att bryta ner bomullstextilier till det som kallas cellulosa, en stärkelsemassa. När de kom i kontakt med en entreprenör som trodde på idén startade de företaget Renewcell. I samma veva började intresset i samhället att växa för kopplingen mellan mode och klimat- och miljöfrågan.
Fabriken i Kristinehamn går för fullt när Råd & Rön är på besök. Det betyder att i snitt ett halvt ton textilavfall blir till massa varje dag.
– Vi kör mycket denim eftersom det ofta är ren bomull, säger Nora Eslander, kommunikationschef på Renewcell, och slänger upp en näve jeanstrasor på det brummande rullbandet.
Ett av de stora hindren för att återvinna kläder har varit att kunna separera bomullsfibrerna från syntetmaterialen, eftersom de flesta plagg i dag består av materialblandningar: bomull, lite elastan och resten polyester. Vill man skapa cellulosa – och sedan nytt tyg – går det inte att ha syntetmaterial kvar. Det som forskarna på KTH lyckades knäcka var hur man med hjälp av kemikalier och bearbetning kan lösa upp flätningar i fibrerna
