I Racestripe 28 berättade vi om den nya Trans Am-klassen i RHK-serien och nu har vi stiftat bekantskap med två äkta Tran Am-bilar – Micke Dunås Camaro med racinghistoria och Anders Åslunds AAR Barracuda, en av ett fåtal homologeringsbilar i originalskick.
Text: Robert Petersson Foto: Gunar Johansson (där inte annat anges)
Vore det inte för att den är i så perfekt skick skulle man känna sig förflyttad till 1968 när Micke Dunå smäller igång Camaron och backar ut den ur verkstan. Bilder från när Dick Lang körde den i Trans Am-serien bidrar till tidsresan. Kulören, startnumret, den svarta huven, allt stämmer även om finishen knappast var lika fin då som idag.
Medan vi beundrar skönheten kommer Anders Åslund smygande med sin läckert gula AAR Cuda (Plymouth Barracuda). Det skiljer bara två år mellan bilarna, Camaron är från 1968 och Barracudan från 1970, men skillnaden är enorm. Första generationen av Camaro är verkligen liten, medan Cudan växt till sig, precis som nästan alla muskelbilar gjorde under de åren.
Vi befinner oss hos American Racing i Linköping, även det en del av tidsresan. Micke, som driver firman tillsammans med sin brorsa Pierre och brorson Patrik, berättar att pappan Lasse Dunå som startade American Racing sponsrade bilen redan i början av 70-talet! Något som också framgår av bilder när Torleif ”Toffe” Gustavsson tävlade med den. Vi återkommer till det, men först en tillbakablick på hur det startade.
I Nr 28 av Racestripe Magazine berättade vi om Trans Am-klassen som är en nyhet på svenska banor. Klassen skapades i USA 1966 som en underavdelning till FIA:s då nya Grupp 2-reglemente. Det betydde att bilarna måste vara av sedantyp och tillverkade i minst 1 000 exemplar. I USA körde Sports Car Club of America en serie för dessa bilar men som en följd av den framgångsrika Can Am-serien beslöt man att skapa en ny nationell serie kallad Trans Am.
Amerikaner har ibland en tendens att vara väldigt praktiskt lagda och för att slippa diskussioner kring FIA-klassning med mera, antog man ett aningen förenklat regelverk med bland annat samma minimivikt för alla bilar i klassen över två liter, första åren kördes även en mindre klass. Men för att återgå till de muskelbilar det här handlar om var minsta vikt 1 440 kilo medan motorn fick vara på max fem liters volym.
Efter en lite trevande start kom det som brukar kallas ”de gyllene åren”, från 1968 till 1972, och det till den epoken vi beger oss.
