Formelbilstiden

Det var under åren i den internationella F3-cirkusen som Picko etablerade sig som en av Sveriges bästa förare. Men hur bra var han? Egentligen? Jag ställde frågan om hur långt Picko kunde ha gått som förare till George ”Jojje” Johansson.

– Frågan är fel ställd. Tror inte att han i längden hade kunnat fokusera tillräckligt på racingen, han ville göra allt som hans kreativa hjärna kunde greppa.

Det må vara så, men om vi fokuserar på hans kapacitet som förare… – Han var bra! Han kunde hålla huvudet kallt, analysera. Han hade det som engelsmännen kallar ”racecraft,” det vill säga han kunde hantverket. Hade taktiktänkande: Avvakta, iaktta, invänta framförvarandes misstag – slå till!

Han körde rent, och med låg risknivå vilket kanske förklarar att vissa framgångar uteblev. Mer överlevnadsinstinkt än vinnarskalle. Och han hade en för tiden ovanligt bra ordning på grejorna. Från spännband på släpet till ”allt kollat, allt klart!”

Men de framgångsrika F3-åren på ”Europatouren” under första halvan av 60--talet, tyder inte det på en talang av internationell klass? (forts sid 23)

– Du menar: kunde han ha blivit en ny Graham Hill? I F1? Solid hantverkare, inga demonkörningar, men sopa ihop segrarna som stjärnorna sumpade? Knappast. Efter F3-tiden tog nog familjen och businessen över fokus.

Men Lotteria di Monza då? Det som då var något av ”F3-VM” med så många ”wannabe’s” från hela världen att man körde två kvalheat och en final. Picko var bra 1963, vann ett kvalheat 1964 och tog hem hela rubbet 1965! Före ett gäng blivande F1-åkare… – Magnifikt! Kanske ”his finest hour”. Ronnie Peterson-klass på det slipstreaming-resultatet på högfartsbanan Monza. Det ska han ha beröm för.

Facit: Picko lyste som starkast under F3-tiden. Den ledande auktoriteten, den brittiska tidningen Autosport, noterade i sin sammanfattning av säsongen 1965: – Picko has shown that he is one of the few continental F3 drivers today to approach something like future Grand Prix quality!

Respekt! Hatten av! Men kraschen i tredje racet i Temporadan, närmare bestämt i Mendoza, skavde. Picko beslutade ändå att satsa på F2 säsongen 1968. Debuten skul