Picko Troberg har gått igenom många faser i sitt liv, men en sak har varit konstant, hans kärlek till brittiska sportbilar.
Text: Robert Petersson
”Det började 1958. Jag hade en M.G. och var med i en klubb som hette Stockholms MG-klubb, senare Stockholms Sportvagnsklubb. Vi var fem grabbar som blev inbjudna att köra våra bilar i något slags utfyllnadslopp på Solvalla, där de körde Speedway…"
Typiskt Picko. Redan som 20-åring kunde han inte missa ett enda jippo som hade bilanknytning. Till en början var det M.G. som gällde, under åren som BMC-sponsrad poserade han stolt med en MGB, men efter hand, när M.G. inte var lika hett längre, blev det en Morgan. Han köpte en ny 4/4 1974 och hade den kvar till sin död 2016. Många undrade varför han hade en 4/4, som racerförare borde han väl ha satsat på den motorstarka +8 men V8?
Visst hade han haft tankar på att byta upp sig, men till en början protesterade hustrun Lena som fäst sig vid bilen, och senare insåg han själv att hästkrafter inte bidrar så mycket till känslan som man kan tro.
Det senare stod extra klart 2009 när jag och fotografen Peter Gunnars hade förmånen att gästa Picko och Lena i kvarnen i Holsbybrunn. Vi hade länge snackat om en intervju och sin vana trogen arrangerade Picko en rad saker som skulle sammanfalla. Dels en titt på den nya skolan för racermekaniker som han initierat, vidare en hämtning av hans Morgan 3-Wheeler från 1931 hos Roy Palms Classics & Sportscar Centre i Stenslanda utanför Växjö.
Roy har ett gediget kunnande och en stor erfarenhet av klassiker av alla slag, med fokus på brittiska sportbilar. Nu hade han fått i uppdrag att fixa Pickos trehjuling vars J.A.P.-motor hade en spräckt kylmantel på ena cylindern.
Redan på vägen dit i Pickos Rover 75 fick jag klart för mig att han prioriterade känsla framför hästkrafter. Det gick i makligt tempo med Picko bakom ratten och när han insåg att jag undrade lite hävdade han att ”jag har kört fort i så många år att det inte behövs längre, jag har inget att bevisa på den fronten”. Visst, det är känsla som gäller. Trehjulingens V-twinmaskin på 26 hästar tillhör inte de vassare, men när jag klämt ner mig bredvid Picko och under provkörningen längs de smala, småländska vägarna gick det fort så det räckte. Och Pickos leende var inte att ta fel på, han älskade den råa, mekaniska känslan hos besten.
Väl framme vid kvarnen värmde det med ett glas rött och en ångan
