Vänner? Picko Troberg och jag?
Text: George "Jojje" Johansson Foto: Pickos arkiv
Han var omöjlig undvika om man sysslade med bilar och motorsport, i Sverige, från 1960-talet till hans död 2016. Vi umgicks inte, var inte järnpolare. Men han var omöjlig att inte tycka om. Och lätt irriterande ibland. Detta blir trots allt ett slags… vänporträtt. Ögonblicksbilder, från ett brokigt, bråkigt spann på närmare 60 år.
Garvet Det där garvet! Ryggdunken. Leendet. Ett intagande beteende som kunde krossa is. Det kom från magen. Och från hjärtat. Och det speglades i pigga ekorrögon, som nästan alltid gnistrade av glädje ovanför den yviga mustaschen. Per-Olof Troberg. Nä. Picko. Det är vardagsfinska för ”liten pojke”. Picko racerföraren. Picko hedersknyffeln. Picko entreprenören. Picko lurifaxen.
Picko slughuvudet.
Picko idésprutan.
Picko stallchefen.
Picko med mycken mänsklig värme.
Han blev ett begrepp, ett varumärke, en rackare, i vissas ögon en slug jävel. (I dag säger man ”street smart”) Högtflygande planer, ibland kraschlandning. Men han reste sig. Alltid. Ett hyperaktivt liv. Tills cancern tog honom vid 78 års ålder.
Vi satt och pratade en stund, när han just kommit tillbaka från en behandling. Jag tror det var på hösten. Han var trött och blek. Men gick i gång när han började berätta om sitt senaste projekt. Nytt stall. Ny formula… som han hört glunkas om. Renault. Små formelbilar, en ren märkesklass, ”entypsbilar”, billiga men lärorika. Lätta bilar att meka med. Samma hjulupphängning bak som fram. Triangellänkar, lätta att byta. Liksom ett ”integrerat hjulställ, om man säger”. Han hade redan börjat spana efter förare. Det skulle vara ämnen. Riktiga ämnen. Intelligenta. Sponsorvänliga. Artiga. Inte bara farthunger. Viktigt:
– Möter de inte blicken vid första handslaget sållar jag bort dom jävlarna!” Jag önskade lycka till. Sa hej! Hustru Lena skulle hämta upp honom. Alltid Lena, lojala Lena. Några dagar senare möttes vi under en söndagspromenad. Jag hade min hund byrackan Baily med mig. Förklarade att hunden var nyttig. Långa promenader. I ur och skur.
Picko höll Lena under armen. Garv. Flabbgarv. Gapgarv.
– Ha! Jag har ingen hund. Lena är min promenadhund! Lena log hult.
Sportvagnen & Vi
Första gången det bullrade till runt Picko var när han intog Ostermans Marmorhallar vid Stureplan i Stockholm, år 1961. Han hade just fyllt 23 år. ”Sportvagnen & Vi” var det inkluderande namnet p
