Slutade med två kraschade bilar
Text: Robert Petersson
1968 var lite av ett förlorat år för Picko som tappat sugen efter Jim Clarks död på Hockenheim. Det var slut med den egna formelbilskarriären, men sportvagnar var en helt annan sak. 1969 skulle det satsas på VM med Lola T70! Resultatet blev tyvärr inte den mest lyckade satsningen i Pickos karriär. Åtminstone inte när det gäller bilarna och resultaten. I Sveneric Erikssons ”Boken om Picko” får vi ta del av historien:
Parfymimperiet Pierre Robert drevs av Malmöfamiljen Wulff och sonen Robert Wulff hade först kommit i kontakt med Yngve Rosqvist och via honom blivit kompis med Picko. Roberts far som drev firman var måttligt road men Picko lyckades ändå få loss så mycket pengar att han inför 1969 kunde beställa en Lola T70 MKIIIB av märkets representant Joakim Bonnier. Picko skulle dela bilen med Björn Rothstein men till premiären på Monza kom man för sent.
Vidare till Magny-Cours och där gick det bättre, det blev en fjärdeplats efter Mike Hailwood i en Ferrari, Paul Hawkins i en likadan Lola och David Piper, Ferrari.
I en mindre tävling i Dijon kom man tvåa efter Hawkins och sedan bar det av till VM-tävlingen på Spa. Där blev det en elfte plats efter att Björn en stund legat så högt som femma. Sedan var det dags för 1 000-kilometers på Ringen…
Redan på träningen gick det åt skogen. Picko hade kört fyra varv och lämnade över till Björn. Under hans fjärde varv lyfte bilen i cirka 250 km/h på väg upp mot Tiergarten och Lolan blev skrot! Björn klarade sig mirakulöst nog med en kotförskjutning, några utslagna tänder och en knäckt käke…
Men Picko hade ju fixat ett ”PR for Men” race på Anderstorp! Det var bara att ringa Bonnier och få hem en ny Lola. Här kom Picko själv fyra, se bilden ovan. Sedan lånades bilen ut till Ronnie Peterson som vann på Magny-Cours innan han kraschade på Österreichring. Två bilar skrot, Picko påstod att han hade kvar resterna av den första, men den andra lär ha fått sam
