Den nya BMW 3,0 CSL vi kan se under rubriken ”Bilar Under Klubban” (sid 103) fick fart på minnet. Sommaren 2016 hade jag förmånen att få ratta BMW-museets egen ”Original-CSL” från 1973…
Text: Robert Petersson¨Foto: BMW
Det märks att BMW inte är särskilt lika rädda om sin 3,0 CSL. Den används flitigt i event av olika slag och har till och med en modern elektronisk trippmätare installerad för att göra den konkurrenskraftig i regularitysammanhang.
Egentligen ser den inte klok ut. Att kalla den "Batmobile" är en nästan för fin komplimang. Den i grunden eleganta skapelsen med rötter i Wilhelm Hofmeisters 2000 C har utrustats med diverse aerodynamiska attiraljer som vid en hastig blick ser ut att ha applicerats lite slumpmässigt på karossen. Men någon slump är det knappast frågan om, snarare tvärtom. Enligt expertisen är CSL-modellens aeropaket historiens kanske första riktigt funktionella och en nyckel till det är hur de olika detaljerna samverkar. Från den djupa spoilern fram via kanterna på motorhuven och den ganska diskreta vingen ovanför bakrutan till den större skapelsen på bakluckan handlar det om att styra luftflödet.
Luften ska passera över bilen istället för under och tricket med den lilla vingen över bakrutan är att den ska rikta ner luften för att optimera effekten av den större bakvingen. Det är funktion före form och det gör det betydligt lättare att acceptera ett utseende som annars skulle vara rena karikatyren. När jag tar plats i den generösa sportstolen och blickar ut över träfaneren och den Alpinainspirerade sportratten befinner jag mig i en helt annan tidsepok. Man sitter högt i relation till bilens låga midja och har en panoramautsikt genom de generösa glasytorna. Körställningen är perfekt. Handen faller naturligt från ratten till växelspaken och de hängande pedalerna är som gjorda för tå-och-hälmanövrar. En intuitiv förarplats som inte kräver tillvänjning.
Den ganska snälla sexan låter inte påfallande trimmad och det är den inte heller. Vi talar ju om en standardbil som fått en del utrustningsdetaljer av homologeringsskäl, ingen racer. Det där med klassningen är intressant. Från början hade CSL inget aeropaket. Debuten skedde i maj 1972 och den första versionen var verkligen bara en "L", det vill säga ett lättviktsbygge. Delar av stålkarossen gjordes i tunnare material, dörrar och huvar var av aluminium och sidorutorna av plexi. Den fick snabbt CSi-motorn på 200 hästar istället för förgasarvarianten på 180 och
