Pappa till Ford GT40 och Lola T70
Text: Robert Petersson
Lola Cars Limited är en av de mest framgångsrika racerbilstillverkare som någonsin funnits. Lolas bilar vann över hela världen och i många olika serier. Läs George” Jojje”Johanssons historia om Eric Broadley, mannen bakom Lola, här intill. Nu ska vi istället fokusera på hans sjätte skapelse, Lola Mk6 ”GT”, bilen som ändrade historien.
Ford GT40, eller bara Ford GT som den kallades till en början, är en av 60-talets mest framgångsrika och berömda tävlingsbilar. Den var så inflytelserik att den snabbt blev kopierad och än idag tillverkas ”lookalikes” i stort antal. Men hur kom den till? Ford har tagit åt sig äran. Carroll Shelby likaså, samt även Fordbolaget Kar Kraft, och senare Holman & Moody som också byggde ett antal. Men bakgrunden är om möjligt ännu mer komplicerad än så…
Det hela började med de nya FIA-reglerna för GT-bilar som kom 1963. Med dem såg Lola och Eric Broadley en möjlighet att konstruera en bil som inte liknade något annat. Den skulle ha ett elegant utseende, vara låg och använda mittmotor för att möjliggöra perfekt balans och lägsta möjliga tyngdpunkt. Den nya bilen skulle kallas Lola Mark6 GT, "6" eftersom det var den sjätte bilen konstruerad av Lola, och "GT" efter de nya FIA GT-regler som den byggdes för.
Mittmotor var i och för sig inget nytt, men hur Broadley använde konceptet var revolutionerande. Stommen var en monocoque, en i sammanhanget relativt ny idé som eliminerade den stålrörsram som oftast användes i tidigare sportbilar.
Säkerhetsfunktioner som en skyddsbur ingick i bilden. Broadley föreställde sig att mittendelen, med förarplatsen, var huvudkomponenten som alla andra delar bultades fast i. Under dörrarna, i vardera sidan av monocoquen, fanns bränsleutrymmen med profil som ett "D". Varje tank rymde 15 imperial gallons, cirka 68 liter, och insidan sprutades med gummi eftersom ingen inre blåsa användes. Den första designen resulterade dock i att bensin, trots gummisprutningen, läckte in i bilen så man blev tvungen att installera separata tankar.
Stålramar, i vilka framvagn, bakvagn, motor och växellåda fästes, bultades sedan i monocoquen. Karossen var gjord i glasfiberarmerad plast och varje aspekt av designen var tänkt för att hålla bilen så lätt som möjligt. Det mesta av bilens vikt skulle placeras lågt och nära mitten vilket skulle ge en optimal balans.
Broadley vände sig till Ford Motor Com
