Plums!
En slapp och slö eftermiddag vid en bassäng, utanför ett hotell, undanskymt, diskret. Förstklassig service, gästkockar (innan de blev tevekändisar i ett annat tevelandskap) men ändå kapabla till prestigemenyer.
Vi är en handfull gäster. Vi är bjudna till en kväll som seriöst ska förklara näringslivet i Gnosjötrakten. Gnosjöandan. Framtidsmöjligheterna.
Jag lyssnar noga. Här finns en anda, en energi, en påhittighet som är remarkabel. Tänker på en skylt jag sett på ett av traktens företag: ”Havet försmår inte små flöden – därav dess storhet” Jag dricker en kall öl (Tingsryd, vad annat i mörkaste Småland?) med fötterna i poolens vatten.
Sveneric Eriksson dyker upp. I egenskap av speaker, ”motorprofil”, självutnämnd social manager och allt-i-allo till Ronnie Peterson och ungdomskamrat med densmme.
Sveneric är ointresserad av småländskt näringsliv (Utom som eventuella sponsorer. Tobak/Porr/ eller… ja, vafan som helst bara dom öppnar ”lädret”!).
Sveneric mal på. Om en lysande idé. Han ska bygga upp en kapitalbas, köpa ett färdigt, för Ronnie specialbyggt March-chassie, av Max Mosley. Sen skriva kontrakt på ett gäng Ford-Cosworth V8:or (inkl. ”rebuilding/upgrading every second race,” cirka 10 000 pund styck). Därefter ”runna” bilen (som stallchef) med ett litet tajt gäng mekar, de bästa, snodda från varje stall. Med feta löner. Å så en transportbuss som bräcker hela F1-packet. Sen en VM-titel…
”Dröm på ”, tänker jag. ”A pie in the sky!”
Då kommer Ronnie strosande längs poolkanten. Just ankommen, i nyss inhandlade kläder,
