Text: Magnus Sandlund sandlundart@hotmail.com
SANDLUND ART OCH MODELLBILAR
Speciellt om det är en tävlingsversion. För när en tävlingsbil lämnat startlinjen händer någonting. Inte bara rent fysiskt utan även emotionellt?
Smuts, bucklor och däcksrester kan man antingen se som ett förfall. Något som måste åtgärdas.
Eller så ser man det som tecken på en kamp, framgång eller kanske en sprucken dröm precis innan målflaggan?
Ett historieberättande.
I den åskådningen startade min önskan om att ge modellbilarna liv, att göra dem intressanta. Applicera artificiell smuts – att vädra!
För 15 år sedan var min samling av modellbilar omfattande, men tråkig, steril, nästan lite ”död”. Innan modellbilssamlandet hade jag byggt plastmodeller till och från i 25 år, så kunskapen och prylarna fanns. Så jag prövade, analyserade, studerade och prövade igen. Till slut hittade jag en metod, min stil, men utvecklingen är fortfarande konstant. Vilket gör att det är precis lika roligt idag!
Inte sällan har det blivit bilar från det klassiska 24-timmarsloppet på Le Mans. En underbar möjlighet till kraftig vädring. Men det gäller att hejda sig i tid. Blir det för mycket är inte heller det realistiskt. Gick bilen alla 24 timmar, eller bröt den efter 6? Tappade den några delar på vägen? Skador? Silvertejpad nos? Frågor som alla måste ha ett svar innan arbetet startar.
På bilderna på nästa sida syns en Porsche 917 K från nämnda lopp 1971. Inte bara lyckades Gijs van Lennep och Helmut Marko korsa mållinjen, de till och med vann!
Men hur såg bilen ut då, när de fick uppfylla sin dröm? Ärrad, märkt och väl använd till den grad att bland vänster lyktglas hade lossnat. Det måste såklart återskapas!
Maskeringstejp för plastmodeller skars i rätt storlek, målades med m
