En av svensk bilsports största har lämnat oss. Carl-Magnus Skogh somnade in den 4 juni i år efter ett långt och innehållsrikt liv i motorsportens och bilismens spår. Även om Carl-Magnus redan i ungar år var en allroundidrottare som satte värde på att alltid hålla sig själv i god form, var det som framgångsrik rallyförare han skulle göra sig känd för det svenska folket, likväl som medtävlare och stallchefer ute i Europa. Gratis träning i att köra snabbt och säkert fick han som skogsförman hemma i Dalsland efter kriget, där han som ung rattade sin fars stora amerikanare, men snart kom att skaffa en egen Chevrolet för sitt arbete. Med den bilen begick han också tävlingsdebut i en bilorienteringstävling. Det blev ett par tävlingar till med den stora amerikanaren. Men 1953 bestämde han sig för att köpa sig en ny Saab 92, den hade ju redan börjat visat sig lämplig i rallytävlingar. Carl-Magnus ville emellertid ha en svart, vilket inte fanns i sortimentet vid den tiden. Men Carl-Magnus stod på sig och Saab gjorde en liten serie svarta Saab 92 som resultat av detta. Det stora genombrottet kom med tredjeplatsen i Dalslandsloppet 1954. En stortävling på den tiden. Efter ytterligare ett antal tävlingar blev Carl-Magnus uppringd av Saabs legendariske Rolf Mellde, som på stående fot erbjöd ett jobb som fabriksförare för Saab. Det blev inledningen på en på en mycket framgångsrik proffskarriär i rallyskogen. 1959 var han nära att vinna Midnattssolsrallyt, men fick se sig slagen av stallkamraten Erik Carlsson med ynka 6 sekunder efter tre dagars tävlande. Året därpå, 1960 var det emellertid Carl-Magnus Skoghs tur att segra, vilket han gjorde även 1961. Det gör Skogh till den förste och ende som vunnit två år i rad, vilket befäste att han var en av våra absolut bästa förare i en tid när rallysporten var som störst i vårt land. Men det var inte enbart i rallyskogen hans förartalang kom till sin rätt, även på bana var han mycket snabb. Hos Saab ansåg man snart att när det kom till banracing med Saabs bilar hade han få, om ens någon överman. Hans eleganta, noggranna och odramatiska körstil kom kanske ännu mer till sin rätt på racerbanorna.
Inte minst när han med elegans rattade Saabs lilla racersportvagn Sonett 1 och den banbrytande Formula Juniorn. En bil som av andra ansågs gansk
