Per Stureson hade skaffat sig tävlings- och turborutin med den Simca Talbot han byggt för Super Saloon (Se Racestripe nr 16). 1983 började han köra Volvo Grupp A och 1985 hade det lilla skånska teamet byggt så mycket kompetens och erfarenhet att man vann det tyska standardvagnsmästerskapet (DTM).
Kommentar från Per Stureson:
Bra turboeffekt: – Väghållningen var inte styrkan hos Volvon, däremot accelerationen med all turboeffekt samt mycket effektiva bromsar. Vi körde ju många av tävlingarna på flygplatsbanor och dessa banor passade bilen bra, men vi gjorde bra ifrån oss även på normala banor. Man fick tänka på att börja gasa i mitten av kurvan så att effekten kom lagom till utgången av kurvan.
Pelikanen var viktig; – Det var tuffa tag på banan och konkurrenterna lämnade inte någon plats i onödan så det gällde att ta för sig. Vi hade en otroligt driftsäker bil och jag hade duktiga mekaniker under Ingmar ”Pelikanen” Perssons ledning. Vi såg hela tiden till att byta ut saker i förebyggande syfte. T ex turboaggregaten byttes efter i princip varje race och renoverades och balanserades sedan av Svensk Turboservice Göteborg. En annan känslig del var planetdreven, som vi också bytte regelbundet, eftersom vi hade en stukad stel bakaxel.
Staffvikt 350 kg: – Konkurrenterna var rädda för vår turbomatade Volvo så vi tvingades lägga i 350 kg bly i bilen. På den tiden fick man placera vikten var man ville så vi lade allt precis framför bakaxeln. På så vis fick vi bättre viktfördelning i bilen och därmed bättre väghållning.
Ändrade bränsletrycket under racen: – Vi fick inte ändra turbotrycket i bilen, men i stället hade vi ett egenutvecklat system där jag övervak
