ULF GRANBERG eller "Luna-Tic" som engelsmännen kallade honom
Text: Bengt-Åce Gustavsson
Ulf Granberg var en välmeriterad förare när han blev fabriksförare för Volvo i Grupp A 1984. Redan som 16-åring blev han svensk mästare i Trial som fabriksförare för Monark (1965). 1969 växlade Granberg över till Racing då han var nära vän med Bosse ”Emma” Emanuelsson och Peter Norlander. Alla tre bodde i Lerum utanför Göteborg. Framgångarna lät inte vänta på sig. 1974 vann Granberg skandinaviska mästerskapen i VolvoCupen. Han gick sedan över till Super Star där han tog två titlar. Han provade lyckan i F3, men det blev tyvärr inte lika lyckat. I stället fanns Granberg med från start när Volvo Turbo Cup startades 1982. Han kom tvåa 1982 (endast en poäng efter vinnaren) och 1983 vann han.
Framgångarna gick inte Volvos ledning förbi och han blev erbjuden en fabriksstyrning för dem i det dåvarande europeiska standardvagnsmästerskapet ETC 1984. 1985 var han, Gianfranco Brancatelli, Thomas Lindström, Mats "Lillen" Magnusson och Anders Olofsson med om att skriva motorsportshistoria då de konkurrenternas stora förtret körde hem Volvos första internationella märkesmästerskapstitel, då de vann EM med 240:ans (i förhållande till de övriga bilarna) lilla motor. Sporrade av framgångarna fortsatte Volvo sina satsningar 1986 och Ulf körde förutom EM även i Japan. Granberg tog några minnesvärda segrar på Zolder och två gånger i Brno. Med de nya reglerna i EM 1987 drog Volvo ner på sin internationella tävlingsverksamhet, men Ulf fortsatte köra Volvo både i Sverige, Nya Zeeland och Macau.
Från 1988 och tre år framåt körde han SM i banracing i en Ford Sierra, en bil som han blev nordisk mästare i 1989. Karriären rundades av med Camaro Cup mellan åren 1991 och 1994. Sista segern tog han i Västkustloppet på Falkenbergs motorbana 1993.
Granberg var aldrig något renodlat proffs så till vida att han hela tiden hade ett jobb som lokförare vid sidan av sin racingkarriär. Han tog äntligen pension i januari 2023 vid 72 års ålder!
