Han var tidigt involverad i Grupp A och med Volvos 240 Turbo. Han både körde och var engagerad som teamchef. Racestripe bokade en intervju med Greger för att få veta mer. Samtalet med honom gav oss en god inblick i spelet bakom kulisserna och anekdoterna är många.
Text: Christer Axelsson
Hur började det?
– Jag hade ihop med Peggen Andersson byggt och rattat varsin Turbo Cup-bil 1982 i mitt stall Sportpromotion. När Volvo sedan klassade in 240:an för Grupp A byggde och körde jag privat även i Grupp A säsongen -83, parallellt med Turbocupen.
Ni körde även i England, hur gick det där?
– Ja, jag ringde upp arrangören av EM-loppet 1982 på Silverstone och frågade om jag och Anders Olofsson var välkomna med vår Volvo? Svaret i luren blev, när väl skrattanfallet hade lagt sig, att det vore så exotiskt med ”the Swedish Brick” på startlinjen att de gladeligen betalade för resan. 1 000 pund blev det och det räckte långt. Vi modifierade egenhändigt min Volvo Turbo Cup till Grupp A. Väl där packade bilen ihop redan under träningen. Vi kom dock till start med ett helt utanför reglementet hemsnickrat turbogrenrör, men det brann upp under racet. Bilen var helt enkelt inte tillräckligt utvecklad. Till säsongen -83 hade vi en bättre bil, Volvo hade vidareutvecklat materialet, och jag vann det Skandinaviska mästerskapet det året.
Du hade en karriär som teamchef?
– Det blev så efter Brno i Tjeckoslovakien hösten -84. Sportpromotion blev nu hälften-hälftenägt av mig och Volvo. Magnum Racing hade byggt bilen och mannat upp med ingenjörer och vi hade nu fabriksstöd. Uffe Granberg och jag var förare, men Volvos tävlingschef Bo Wikås krävde på Brno att deras testförare Robert Kvist skulle utvärdera bilen. Banan är över en mil lång och det regnade på ena halvan och var torrt på den andra. Jag avrådde därför men blev överkörd av Bosse. Det slutade med att Kvist kraschade våldsamt med tuffa skador. Bilen var skrot. Efter det ville Volvoledningen ha mig som ny teamchef, om de skulle fortsätta med sitt engagemang, och jag ville att Torslandafabriken ensamt skulle stå för ny bil – det var ju deras testförare som kraschat. De gick motvilligt med på det, men efter det uppstod ett gnissel med Bosse som aldrig riktigt släppte. Volvo tog efter mitt steg till teamchef in Eje Elgh som förstärkning på förars
