När allas ögon är på Ferraris comeback inför Le Mans 100-årsjubileum och det pratas om att det gått 50 år sedan Ferrari senast satsade på racersportvagnar är det läge att peka på att det är fel. Är det ingen som minns 1990-talets oerhört framgångsrika Ferrari 333 SP?
Text: Robert Petersson
Det finns förstås en anledning till att Ferrari 333 SP förbises av fanatiska Ferrari-fans, det handlar om att den aldrig var ett renodlat Ferrari-koncept. Och ändå heter den Ferrari? Dags att reda ut begreppen och berätta historien om en av Ferraris mer framgångsrika modeller. Det hela började med Gianpiero Moretti, amatörracerföraren som bland annat vann sin klass i 1969 års Targa Florio i en Porsche 911, och som under namnet Momo (Moretti-Monza) börjat tillverka rattar i liten skala. 1964 hade han övertalat Ferrari att montera en Momo-ratt i den Ferrari 158 som John Surtees vann F1-VM med och sedan dess har det suttit Momo-rattar i de allra flesta Ferrari, både gat- och racerbilar, som byggts.
Och i Ferraris konkurrenter, ska tilläggas. Momo ”Prototipo” satt även i Porsches fabriksracerbilar och eftermarknaden blomstrade. Enligt den dåvarande marknadschefen Giulio Zambeletti sålde man under början av 90-talet hela 100 000 rattar på ett år – bara i Japan! Momo gick lysande och Gianpiero drömde sig tillbaka till 70-talet när han rattat Ferrari 512S i många stora race. Men Ferrari byggde ju inga racersportvagnar och han tvingades köra andra bilar. Under 80-talet var han framgångsrik i en Porsche 956 och det bland annat tillsammans med Stanley Dickens, både i Atlanta och på Mid-Ohiobanan nådde de en tredjeplats, Morettis bästa ditintills i USA. I slutet av 80-talet började dock 956:an tappa sin konkurrenskraft och Moretti satsade på en March-Buick i den amerikanska IMSA-serien. Men efter många brutna tävlingar i rad var det en frustrerad Gianpiero Moretti jag mötte i depån på Mid-Ohiobanan i juni 1988. Vanligtvis lär han ha varit sprudlande glad och generös och bjudit alla som ville på sina fantastiska pastarätter. Nu bytte han motvilligt några ord och verkade inte riktigt se någon framtid för teamet, åtminstone inte med den bilen. Det blev en period med Porsche 962, något måste göras men de nära kontakterna med Ferrari hjälpte inte. I början av 90-talet hade det italienska märket problem både i Formel 1 och när det gällde gatbilarna och Luca di Montezemolo, som tidigare gjort succé som stallchef då Niki Lauda vann VM 1975 och 1977, kallades 1991 in för att rädda Ferrari som krisat sedan Enzos död i
