Text och foto: Gunar Johansson
Personligt minne Anderstorp 1973
Förväntningarna hade byggts upp successivt och när jag och min flickvän klev genom grindarna på Scandinavian Raceway fanns känslan, åtminstone hos mig, ”var det verkligen sant?” Känslan av torr knastrig torv var konkret för oss båda.
Det hade varit bra drag i svensk motorsport i slutet på 60-talet och vi hade fått två racerbanor med ambitionen över fyra kilometer och därmed möjlighet att arrangera F1-lopp.
Jag hade kvar mitt studentleg och kunde köpa entrebiljett för bara 10 kr. Utbildningen vid universitetet i Linköping var avslutad och jag sökte efter ett passande jobb. Men det var sådant som löste sig, vad viktigare var att nu skulle vi uppleva Sveriges GP med både Ronnie Peterson och Reine Wisell på startlinjen. Efter att ha följt motor- och dagspress hade man fått intrycket att det mycket hängt på gärdesgården innan vi kunde få ett GP till Sverige. Jackie Stewart hade besiktat banan ur säkerhetssynpunkt och krävt dyra ombyggnader. Strulgubbe, tyckte jag på den tiden. Det var ju bara en tidsfråga innan Ronnie skulle vinna sitt första GP. Äntligen satt han i en vinnarbil! Kompisen Christer och hans flickvän kom till Anderstorp från Skåne. Vi kom från Östergötland. Utan mobiltelefoner borde det varit ett stort logistikproblem, att hitta varandra på en plats vi aldrig varit på. Jag kommer inte ihåg hur det gick till. Men vi insåg inte problemet utan löste det smidigt, ändå. Lika smidigt gick det att hitta någonstans att bo. Vi hade med oss ett tält som vi kunde bo i alla fyra. Vi slog upp vårt tält på en kommunal badplats och där var vi helt ensamma på kv�
