Britax

Hur gick det egentligen till? För att bringa klarhet i den saken, satte jag mig i bilen för att köra igenom min hemstad, ett höstgrått Linköping. Strax utanför stan håller en av de Linköpingsförare i racing-SM jag minns väl från unga år till. Faktiskt på samma plats som när han var en av tre aktiva Mini Cooperförare i residensstaden under skiftet 60/70-tal. Vi ska prata racingminnen och kanske speciellt om de Britax Coopers som Krister Eliasson och Roland Hedmo tog hem från England.

Efter en tur i lokalerna, där några trevliga bilar, vilar sig i form för kommande säsong, slår vi oss ned i den ombonade fikahörnan för att börja nysta i historien hur det kom sig att inte bara en, utan två av works-teamets Britax-sponsrade Cooper 1275 S bilar från BTCC säsongen 1969 hamnade i ett racingland i Europas norra utkanter. Krister minns och berättar:

– Det började med att Roland Hedmo, som då körde en Cooper Formula 3, skulle beställa delar till sin bil, som han köpt av Sven-Harry Åkesson. Dessa delar köptes från Cooper Cars i England. Roland kom då i kontakt med den välkände Major Owen, som då var ”allti-allo” hos Cooper Car Company, vars chef var den legendariske John Cooper. Roland skapade på det sättet en god kontakt med Cooper, som vid den här tiden hade tävlat framgångsrikt med två Works Mini Cooper i BTCC säsongerna 1968–1969 i klassen upp till 1300cc. Förare då var Gordon Spice och Steve Neal. Bland annat blev Gordon Spice tvåa i klassen och femma totalt i BTCC 1969.

Nu var det ett nytt reglemente på gång, vilket gjorde dessa bilar lite over the limit, då man hittills tävlat i Gr 5. Så när dessa två Works Coopers skulle avyttras fick Roland Hedmo, förmodligen i likhet med flera andra, ett brev med erbjudande om att köpa bilarna. Priset var av den arten att det inte riktigt passade de magra plånböckerna hos de två entusiasterna i Linköping. Erbjudandet var måhända generöst. Men ändå lite för mycket för två unga grabbar från en liten stad mitt ute på ”slätta”. Man svarade därför, kanske halvt