Tyrrellmekaniker?
Introduktion: Robert Petersson
I boken ”Grand Prix – Ronnie Peterson och hans sport” som gavs ut av Teknikens Värld 1974, berättar George ”Jojje” Johansson om sitt äventyr som ”springpojksmekaniker” i Tyrrellteamet. Racestripe har fått förtroendet att publicera en kortad version. Jojje är känd för många bil- och racingentusiaster. Under 1970-talet var han bland annat chefredaktör för Teknikens Värld, spökskrev Ronnie Petersons krönikor, skrev F1 i Aftonbladet. Han har också böcker på sitt samvete, förutom bilböcker är han författaren bakom den populäre barnboksfiguren Mulle Meck. Jag har haft förmånen att jobba med Jojje i tidningen GranTurismo där han skrev krönikor. När jag träffar honom för att diskutera hans medverkan i Tyrrellteamet 1973 är det en fråga som står ut: Hur sjutton fick du möjligheten att vara med i ett VM-vinnande F1-team?
– Enkelt! Jag ville inte springa omkring i F1-depån och fippla med kamera och anteckningsblock, ställa inställsamma frågor. Jag ville vara med! På insidan. Delta. Känna nerven, adrenalinet. Bygga min kunskap. Och skriva om detta. På riktigt! Enkelt? I dag vore det omöjligt. Men då…?
– Tyrrell! Jag slog mig i slang med ”Uncle Ken”. På varje tävling jag reste till. Fick glada och eftertänksamma svar, på mina nybörjarfrågor. Jag bad honom om att få komma till fabriken och se hur VM-bilarna byggdes. Vad sa han då?
– ”Guffaw!” Hans skratt. Kunde överrösta en F1-motor. Jag tvekade. Hade jag gått för långt?
Hade du?
– Nä… jag lärde mig senare att han skrattat åt mitt uttryck ”factory”. Konstruktören Derek Gardner satt i en container (portacabin) inredd till ritstuga. Passare, linjal, räknesticka. Bilarna byggdes i det gamla sågskjulet, där Tyrrell tidigare haft timmerhandel. Hur reagerade Ken?
– Han sa ”ring Ripley 2525 och prata med min fru Norah och gör upp om när du vill komma”. Och?
– Vi pratades vid i depån varje gång jag var på ett lopp. Hans sinne för humor var stort. Taktik? ”Well… jag säger bara till Jackie och François att köra ifrån de andra. Knäcka deras självförtroende. Guffaw! Efter ett sådant svar kunde han gå in på sublima detaljer. Men hur fick du meckjobbet?
– Jag förklarade för honom, (se ovan) i början av 1973, att jag ville ha insideskänslan. Som han skaffade sig som förare, inte minst i Sverige, när han vann i Karlskoga 1955. Med sin Cooper-Norton (Formel 3, 500 cc). Jag var nio år 1955. Men hade koll! Ken 31 år. Men… förare var ju inte aktuellt
