Han har gjort allt – Började med rally och fick snabbt smeknamnet ”Rullarn”. Steget från det till en lång rad EM-titlar i racing kan tyckas långt, men för Bosse verkar inget omöjligt. Speciellt inte om han har favoritverktyget – slägghammaren – till hands.
Text: Robert Petersson. Foto: Peter Gunnars.
Bo Warmenius
Verkstan är prydlig på ett professionellt sätt. Inget onödigt och allt är rent och funktionellt, men när vi kliver de få trappstegen upp till den bakre delen, ”museet”, ändras bilden totalt. Här finns allt. En Escort MKII med tvåliters BDG, framför den en Cortina Lotus MKII gatbil, en rad radiostyrda flygplan och ovanför alltihopa, längs väggarna, svävar inte bara en utan två modelljärnvägar – i två olika skalor! I den vanliga HO-storleken finns alla lok och vagnar man drömde om som liten, inklusive ett flertal av Märklins mäktiga ”krokodiler”. Men ännu mer fascinerande är den större skalan, 1:32 som Märklin kallar ”Spår 1”. Just 1:32 betyder att det handlar om samma storlek som klassiska leksaksbilar som Dinky Toys. Ändå har Bosse valt att skapa minikopior av sin racebuss och sina gamla Amazon kombi-dragbilar i HO och lastat dem på biltransportvagnar.
– Nåt ska man ju göra, jag har några problem med synen så en tanke var att tagga ner och leka med lite mindre och långsammare saker än tävlingsbilar.
Men ganska stora, radiostyrda flygplan kan väl knappast räknas in i den kategorin?
– Nej, det är ett resultat av att jag segelflugit en del och tack vare att jag har det certifikatet kan jag flyga större modeller.
Problem med synen är väl det minsta man kan säga, han är blind på ena ögat sedan födseln och det friska har också börjat trassla vilket gör att han bestämt sig för att sluta köra rally.
– Det är enklare med banracing, där vet man åt vilket håll det svänger…
Och Bosse har verkligen en unik förmåga att hitta runt på banorna på ett särdeles effektivt sätt. Jag såg honom in action senast under Velodromloppet i år där det blev en andra- och en tredjeplats i de två heaten med Escorten. Jag ber honom nämna en höjdpunkt i karriären och förväntar mig att det ska handla om något av alla de EM-tecken han erövrat. Men icke…
– Min kanske finaste stund var i Monaco 2012. Pähr Svensson ville att jag skulle köra hans Ralt RT1 Formel 3 på den legendariska banan. Sagt och gjort. Det var ett mycket stort startfält och ingen fri träning, bara sju varvs kval till en av de två kvaltävlingarna till finalen.
Jag hade aldrig sett banan så det blev fem varv för att försöka hitta runt, och sen
