Per norbergs garage

7 min läsning

Per Norberg är flugfiskefantasten som är mer känd för något helt annat – sin förmåga att få historiska sport- och racerbilar att fungera som det en gång var tänkt – eller bättre. Hans välordnade garage är ett paradis fyllt av godis för nostalginördar.

Text: Robert Petersson Foto: Gunar Johansson

På den diskreta garagedörren står namnet Steelhead, jag har alltid undrat vad det står för och förklaringen är lika enkel som oväntad.

– En riddarhjälm förstås, men också en havsöring, fisken som kallas steelhead på engelska och som jag älskar att fånga.

Men medan vissa bilbyggare fiskar i regelverkens grumligare utkanter är Per mer trogen de historiska homologeringshandlingarnas ursprungliga intentioner. Det handlar om att forska fram hur man byggde bilarna förr och i möjligaste mån efterlikna det idag.

– Jag älskar förgasare, mekaniska instrument och brytarspetsar. Idag har många alltför bråttom att montera elektroniska alternativ. Visst, det är ett relativt enkelt sätt att få till en fungerande lösning, men jag resonerar som så att om det en gång gick att få det hela att lira som tänkt med mekaniska medel, så går det att göra det även idag. Det kräver bara en noggrannhet som inte många har tålamod till nu för tiden. Just den uthålligheten är en av anledningarna till att det står ett sällsynt objekt på hedersplats i verkstan. En Diva GT – just det exemplar som en gång var med och grundade hans intresse för historiska racerbilar och som han i tidernas begynnelse försökte få köpa, men fick nobben. Nu, nästan 40 år senare, är affären klar och en renovering planeras. Men nu går vi händelserna i förväg, var det någon speciell händelse som ledde fram till fascinationen för bilar som Divan?

– Redan i lumpen, när jag själv körde Amazon, blev jag fascinerad av en kompis Alfa Bertone Coupé. Alfa blev grejen men pengarna räckte inte till en Bertone, istället köpte jag en 1750 Berlina. I den vevan jobbade jag ett tag på Kommunförbundet och min chef Staffan Lindberg, som tidigt var en ledande person i Racerhistoriska Klubben, hade en O.S.C.A. 1600 Zagato och i den fick jag åka med till Gelleråsbanan, sedan var det kört. När Per inte fick köpa Divan blev det istället en Marcos Gullwing som han renoverade och tävlade med ett par år i mitten av 80-talet. Därefter försökte han realisera drömmen om att köra en likadan bil som idolen Ronnie Peterson och köpte en Tecno F3.

– Det gick inte alls, jag var för lång för att ens kunna testa bilen. Istället lyckades jag byta den mot en Ginetta G12 i England

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar