Strulresan

4 min läsning

Lärdomspengar 1967

Text: Bo Hallqvist Foto: Ronnies Album

Bilden ovan, 1967 körde Ronnie en Brabham BT18 som han köpt av Kurt Ahrens. Här vid en tävling på Skarpnäck.

För att kvalificera sig för intåg på den Europiska nivån av F3-racing krävdes erfarenhet av internationella tävlingar. Ronnie steg in i detta högt kvalificerade sällskap genom att ställa upp i en Internationell F3 tävling i Vila Real Portugal. En resa och tävling som visade sig vara långt ifrån problemfri.

Inför den 325 mil långa resan till Vila Real i norra Portugal 1967, hade Ronnie Peterson lyckats få lokala BP-bensinstationsägaren från Karlskoga att supporta med bensin, vilket var uppmuntrande. Det gällde att ta vara på dropparna, så han monterade en extra tank på sin Dodge pickup så bensinen skulle räcka hela vägen till Vila Real. Men det resulterade i att pickupen blev övertung, vilket i sin tur medförde vi råkade ut för en del missöden längs vägen. Motgångarna började redan i Skåne och vi måste skaffa reservdelar till den mörkblå transportbilen. Det blev till att jaga både däck och fälg. Redan efter färjan på väg in i Tyskland anade vi dessutom en otäck bensinlukt. Vi upptäckte att extratankens bensin läckte ut på vägen i stället för att flöda in i motorn. Vi fick tanka upp Dodgen, vilket gjorde ett stort hål i reskassan vilket inte var planerat och vi hade knappt pengar över till mat. Som tur var hade Ronnies pappa skickat med ordentligt med hembakat bröd. Vi fick leva på Bagar-Bengts kanelbullar under resan eftersom kassan var skral. Det blev lite segt efter några dagar, men mätta blev vi.

Väl i Spanien möttes den svenska kortegen, som bestod av flera ekipage, mest av dåliga grusvägar, vilket tärde hårt på fordonen. Det blev fler punkteringar men till slut nåddes målet Vila Real öster om Porto, lagom i tid inför fredagsträningen. Den svåra banan gick dels inne i staden, dels slingrade den sig upp bland bergen. Ronnie var snart bland de snabbaste på den inledande träningen. Men han hade mer att ge, vilket visade sig bli ödesdigert genom en sladd in i en trottoarkant med trasig vänster bakhjulsupphängning som följd. Vi hittade ett ställe att meka i närheten av en flickskola. Det kom snart nyfikna och flera av dem stirrade fnittrandes på mig. Eftersom jag hade viss likhet med den ljushåriga skådespelaren, mister Kuryakin i dåtidens populära teveserie ”Mannen från Uncle”, ville de ha min autograf. Men jag fattade ingenting och pekade på Ronnie som ju var förare. Flickorna envisades och förklaringen kom först lite senare.

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar