Lancia rally 037 kompromissen som tog hem spelet

3 min läsning

I Rally-VM stod Grupp B för dörren och Lancia behövde snabbt en ersättare för Lancia Stratos. Man visste att Audi konstruerade ett 4-hjulsdrivet rallymonster. Men Lancia hade inte tid att utveckla 4-hjulsdriften utan valde att bygga en lätt och snabb bil.

Text: Christer Axelsson

Foto: Courtesy of RM Sotheby’s

Detta lämnade naturligtvis ingen ro hos FIAT som gav Abarth i uppdrag att ta fram några konceptbilar.

Prototyperna bar Abarth-märket i fronten men när det var dags för homologering var det Lancia.

Efter framgångarna med Lancia Stratos HF, som vi presenterade i Racestripe nr 19, satsade FIAT-koncernen på volymbilen 131 Mirafiori i rallysammanhang. Anledningen var att av rena marknadsskäl popularisera en volymmodell för den stora kundkretsen. Rallyframgångarna för 131:an var också minst sagt goda med hela tre titlar under åren 1977–1981.

I slutet av 70-talet presenterade FISA en ny klass om bara 200 produktionsbilar för homologering som skulle ha premiär till säsongen 1982, Grupp B. Detta gav helt nya möjligheter för tillverkarna. Stratos hade krävt 500 bilar och Renault hade redan börjat utveckla mittmotorbilen R5 Turbo och Audi vädrade morgonluft för sin Quattro. Detta lämnade naturligtvis ingen ro hos FIAT som gav Abarth i uppdrag att ta fram några konceptbilar.

Det tänktes ut fyra potentiella koncept under ledning av Sergio Limone. Det kanske mest intuitiva valet FIAT Ritmo med mittmotor som hos R5:an och 131:ans motor med kompressor, en Lancia Delta med transaxel, ett helt nybygge med V8:an från Ferrari 308, samt en bil byggd på Lancia Montecarlo. Det senare bedömdes ha störst potential givet den korta utvecklingstiden som stod till buds. Konkurrenterna var ju redan igång. Montecarlon som bas för en tävlingsbil hade redan visat sin duglighet i sportvagnsracingens Grupp 5 med tre titlar 1979–1981.

Teknikval

Montecarlons tvärställda motorlayout vreds 90° och så var projektbilen SE037 född. Det fanns inte tid för att utveckla fyrhjulsdrift och därför fick en enkel och beprövad bakhjulsdrift räcka fram till nästa projektbil som låg i röret. Dallara tog fram ett prototypchassi bestående av en främre och en bakre subframe för hjulupphängningar, motor och växellåda. Ramarna seriebyggdes och svetsades ihop med den mellanliggande kupédelen av Abarth. Denna var faktiskt inte en kupé utan en lättare öppen Spiderversion av Lancian. Montecarlons karossmakare Pininfarina svetsade dit en bur på de specialbyggda bilarna och ett tak gjordes i lätt glasfiber med två bulor för hjälmarna, innan

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar