NHL-draften har bjudit på många legendariska ögonblick sedan den infördes 1963. Vi har skandaldraften 1991, då Eric Lindros vägrade dra på sig Quebec Nordiques tröja. Många minns Brian Burkes listiga affärer för att kunna välja båda tvillingarna Sedin 1999. Men en lite mer bortglömd incident hittar vi i 1974 års historieböcker: draften då Buffalo Sabres fintade upp hela ligan på läktaren och plockade Taro Tsujimoto – en spelare som inte fanns.
AV PETER SIBNER
I dagens NHL är drafthelgen ett av de allra viktigaste datumen i kalendern på hela säsongen. Sedan lönetaket infördes är det mer eller mindre omöjligt att bygga ett vinnande lag utan att drafta klokt. Inte bara gäller det att välja rätt spelare i den så omtalade och hårt bevakade första rundan – det gäller också att hitta fynd längre ner i listorna.
Genom åren har spelare som Luc Robitaille, Henrik Lundqvist, Theo Fleury och Henrik Zetterberg gjort stor succé i NHL efter att ha draftats sent. En spelare som Viktor Arvidsson har skjutit 30 mål i NHL två år i rad, trots att han hoppades över i tre raka drafter innan han till slut valdes i den sista rundan 2014. NHL-stjärnor som Adam Oates, Dino Ciccarelli, Joe Mullen och Ed Belfour har faktiskt haft stora karriärer utan att ens bli draftade. Faktum är att den störste av dem alla, Wayne Gretzky, inte fanns tillgänglig att bli draftad det år han fyllde 18 år eftersom han redan tillhörde blivande expansionslaget Edmonton Oilers och därmed undanhölls från draften 1979.
Fallet med Gretzky skulle aldrig kunna hända idag. Och att göra de stora fynden blir trots vissa undantag allt svårare med tanke på den enorma apparat som numera utgör klubbarnas scoutingverksamhet. Idag har alla NHL-lag ett helt team av professionella scouter som jobbar på heltid med att följa spelarna redan från 15-årsåldern och framåt, och givetvis har de också med den nya tekniken fått helt andra möjligheter att på mycket nära håll bevaka och utveckla de hundratals hockeytalanger som väljs varje år. Nätet har blivit klart mer finmaskigt och även sena draftval ses som viktiga tillgångar.
Så var inte riktigt fallet 1974. Även om klubbarna hade scouter även på den tiden, så skedde valen av spelare med betydligt mindre precision och bakgrundsanalys desto längre ner i listorna man kom. Efter de första 30–40 spelarna skedde valen mer godtyckligt och lagen chansade i betydligt större utsträckning. Det var här Buffalo Sabres och deras legendariske general manager George
