”vi var faktiskt aldrig rädda”

En septembernatt 1994 stävar färjan Estonia ut från Tallinn i Estland med kurs mot Stockholm. Trots enorma vågor tyder allt på överfarten ska gå som planerat – tills ett metalliskt brak skakar skrovet

Vissa människor föds med ett kli i kroppen. En inbyggd rastlöshet som driver dem framåt och uppåt, mot nya upplevelser och äventyr. Det blir kanske inte riktigt alltid som det var tänkt, och det blir

HAN KRÅNGLAR PÅ sig våtdräkten, startar utombordaren och kör ut med ekan till de svarta trianglarna som ligger och guppar på vattnet. Han tar på cyklop och snorkel, inte för att ägna sig åt semestersn

November smyger igång igen. Det är som att månaden tassar in på tå, drar för gardinerna och viskar: nu blir det mörkt. Och man vet ju det, man har varit här förut. Ändå känns det alltid lite tyngre, s

Det är en vacker höstdag då vi kör in i Skorped. Hösten penslar björkarna i gult. Vita höbalar och nyplöjda åkrar ligger redo. Gässen pausar på ängarna. Det är idel idyll och trivsel. Annat var det de

Vid mörkrets inbrott kastade fartyget ankar. Det blev stilla. Jag fick tillåtelse att gå upp på däck. För första gången i mitt liv kunde jag i sommarnattens halvmörker se det oändliga havet.” Det var