Välkomnar till västindien

När jag kommer till Los Cristianos på Teneriffa börjar jag numera med att räkna förluster och förfall. Förluster av alla stammisställen, favoritbutiker och barer som har bytts ut till något annat. I å

DET FATTAS PALMER. Det hade förstås behövt vara varmare också, både på land och i vattnet, men annars går tankarna osökt till någon paradisö i Karibien eller Söderhavet när blicken är fäst i det mintg

Under högsäsong är det ofta trångt i både farleden och i hamnen, men när vi denna gång besöker Mollösund veckan efter midsommar är det nästan tomt trots utmärkt väder. Det är alltså inga problem för o

När vi sakta trampar uppför en kulle som aldrig tycks ta slut, känns det som att vara mitt i en Planet Earthfilm. Och det är naturens under som ger mig de där sista krafterna att trotsa motvinden och

TILL EN BÖRJAN ÄR DET LITE SVÅRT att få syn på det järnvitriolbehandlade huset från havet, där det smyger bland öns bergsknallar. Det som möter blicken först är i stället en kubisk bastu som är byggd

BAKDELEN SOVER. DET sticker. Krampen övergår till bortdomnande. Jag närmast svävar utan kontakt med marken. Länge har jag suttit som ett ljus på stenen vid sjöns utlopp. Blixtstilla, med huvan åtsnörp