Viveka och Erik på Embla når Kanarieöarna och förbereder Atlantöverfarten.
TEXT VIVEKA LJUNGSTRÖM FOTO ERIK EKEN & VIVEKA LJUNGSTRÖM
Vi fick en fin segling de 281 sjömilen över till Kanarieöarna, slör och svaga vindar mest hela vägen. Det var helt odramatiskt, och vi bjöds på valar, delfiner och en fantastisk fullmåne. Snittfarten blev 5,6 knop. Vi seglar alltid med konservativ segelsättning på nätterna, eftersom vi vill undvika att behöva ändra den eller gå upp på däck under natten – i slör seglar vi ofta bara med genuan under natten.
Vi använde oss av ett vaktschema som vi tyckte fungerade mycket bra, där en av oss har vakt från klockan 22.00 till 3.00 och den andra har passet mellan 3.00 och 8.00. Resten av tiden improviserar vi, och den som är trött kan gå och lägga sig. Vi hade lugn sjö och kunde äta lagad mat utan problem. Det var inte heller särskilt mycket trafik, det var sällan det dök upp något på AIS:en. På nätterna hade vi även radarn igång. En bra funktion på den är att man kan markera ett mål och se hur det förflyttar sig så att man vet om man närmar sig varandra eller inte.
Vårt första stopp blev La Gomera. När man seglar i den kanariska övärlden är den förhärskande vinden nordostlig, vilket gör det enklast att segla från öst till väst. Men eftersom vi visste att vi skulle avsluta på Gran Canaria i sydöst seglade vi västerut för att sedan ta oss österut. I efterhand är vi mycket glada för det eftersom La Gomera och sedan La Palma visade sig vara de öar vi tyckte allra mest om, och vi fick gott om tid att utforska dem. Båda öarna är gröna, ganska små och har inte samma massturism som Teneriffa, Lanzarote och Gran Canaria.
Vi hyrde bil och for omkring på små branta serpentinvägar, vandrade i lagerskogar, såg skogar av kanarisk tall, åt mat i byar som är så små att de nästan inte syns på kartan och njöt av den mycket varierade naturen. På La Palma mötte vi för första gången riktigt vulkanlandskap och kunde se förödelsen som ett utbrott 2021 orsakat. Vi imponerades av hur man bara åtta månader efter utbrottet lyckats bygga en väg, rakt genom det ännu rykande lavafältet. La Palma är ett så kallat mörkerreservat med mycket strikta regler kring nattlig belysning och ett av få ställen i västvärlden där man kan uppleva riktigt mörker, samtidigt som atmosfärsförhållandena gör att
