FREDRIK OLSSON Chefredaktör
Mitt första reportage för Praktiskt Båtägande handlade om att ha båt mitt inne i våra storstäder. Där upptäckte jag ett annat sätt att se på sin båt än jag var van vid. Före min tid här på tidningen hade jag ärligt talat inte heller reflekterat så mycket över hur olika folks förhållanden till sina båtar och båtlivet är. Visst hade jag noterat att vissa båtar är mindre välskötta än andra och att vissa tillbringar väldigt lite tid med sina båtar, men inte att användningsområdet kan variera så bland båtägare.
De jag intervjuade såg sina båtar som en förlängning av sina lägenheter – som ett slags extra terrasser eller balkonger. När de flesta andra på våren väljer att picknicka i närmsta park väljer stadsbåtägarna oftast båten, även om turerna blir mycket korta. De åker kanske bara fem till tio minuter från hemmabryggan, men får på så sätt ännu finare utsikt än den som går att få på överfulla (och ofta överprissatta) uteserveringar längs stadens kajer. Eller så kan de bada en aning mer ostört än man gör vid trånga stränder. Som bonus får de dessutom inte bara utsikt ut mot sjön, utan också in mot den brusande staden. De får med små medel ett litet perspektivskifte, som jag tror ger mycket i vardagen.
Andra nöjer sig med att bryggsegla och kanske inta en tisdagspizza eller en fredagsöl tryggt förtöjda mellan y-bommarna i båtklubben. Och varför inte?
Att för besökande släkt och vänner kunna visa upp staden från vattnet är också något som smäller högt för många innerstads
