Hon ritades för kappsegling men blev istället en familjefavorit för självbyggare. Birdie 32 hittade snabbt sina ägare under plastbåtsboomen på 1970-talet, och många av dem har trivts med sina båtar fram till våra dagar.
TEXT & FOTO PHILIP PEREIRA DOS REIS ILLUSTRATION JONAS ARVIDSSON
I OR-regeln, eller International Offshore Rule, styrde det mesta kring konstruktion av nya båtar under 1970-talet. När tidens konstruktörer vände och vred på förutsättningarna ledde det alltmer till en del extrema och tidstypiska konstruktioner. Resultatet blev skrov som var karaktäristiskt breda på mitten men med mycket snabbt avsmalnande ändskepp. Ofta blev stabiliteten och de självrätande egenskaperna också lidande, på kappseglingsbanorna gällde det att flytta besättningen snabbt från lä till lovart …
Men IOR-regeln och dess mått genomsyrade verkligen hur konstruktörerna tänkte. Åtminstone när det gällde båtar som var tänkta för att göra sig gällande på kappseglingsbanorna. Så var också fallet när den välrenommerade båtbyggarfamiljen Becker satte sig ner för att rita en större och lyxigare uppföljare till sin Birdie 24. Beställare var varvet Eggel & Co i Saltsjö Boo, som var specialiserade på att sälja just till självbyggare. Enligt tidens anda fick köparna ner priset genom att istället investera egen tid och kraft i själva byggprocessen. Birdie 24, ritad av Harry Becker, hade redan inneburit en smärre succé för varvet och nu ville man få till en storasyster. Tanken var en fullstor båt med, för tiden, gott om plats för familjen; ombord fanns både fullgott pentry och toalett. Men som alltid med självbyggen fick köparen själv sätta sin prägel på båten, dessutom fanns det två olika inredningsalternativ. Som standard gick det att välja både mer traditionell disposition med pentryt direkt om babord och två soffor i salongen eller alternativt med pentryt längs hela styrbordssidan.
Paret Gunnel och Torgny Lagerstedt hör inte till dem som själva stått och plastat sin båt, men de har varit den trogen sedan över 20 år. Dessutom följde de den traditionella utvecklingen för Birdiefolket och ägde först en Birdie 24.
– Vi hade en Birdie 24 och var mycket nöjda med den, men vi var också mycket aktiva i Birdieklubben, och det är klart att vi blev lite avundsjuka på dem som hade den rymligare 32:an, framför allt barnen, säger Gunnel.
Deras tidigare båterfarenhet var, vid sidan av den mindre Birdien, Maxi 77 och en träfolka. De började se sig omkring efter en Birdie 32 och valde till slut en med byggår 1984. Steget upp innebar inte bar
