Höga fribord, ett svällande mittskepp och en ombonad och djup sittbrunn präglar Birdie 32.
Det är vid anblicken av skrovet som vi kan konstatera att Jan Beckers skapelse påverkats tungt av tidens kappseglingsidéer. Skrovets mitt brer ut sig till maxbredden på 3,20 meter, men sedan drar det snabbt ihop sig till en avsmalnande för och akter.
När det gäller sittbrunnen så är den väldigt ombonad, med djupa sargar. Man sitter skönt och skyddat och det är svårt att föreställa sig att någon eller någon skulle kunna sköljas ur.
– Vi gillar sittbrunnen som är stor och skön att vara i både under segling och i hamn. Möjligen kan jag tänka mig att den skulle kunna vara ett minus vid riktig havssegling om man skulle få in en överbrytande sjö. Jag är tveksam till hur snabbt den skulle länsas ur, säger Torgny.
Däcket på Birdien är platt och brett, och toppvanten går ner en hyfsad bit från relingen så man får säga att det är promenadvänligt och säkert. Fören är ganska hög, och Torgny och Gunnel har i likhet med många familjeseglare upptäckt fördelarna med ett rejält peke.
– Det gör väldigt stor skillnad när man kliver i och ur båten, inte minst i takt med att åren går, säger Gunnel.
Genom åren har det pratats en del om att Birdie 32 hörde till de båtar som lätt drabbades av den otrevliga åkomman med svajköl. Men det här går egentligen inte att tillskriva själva konstruktionen, som föreskrev bottenstockar och rejäla dimensioner på laminatet. Om det förekommer svagheter får det antas bero på självbyggarnas olika ambitioner, och det är heller inget som Gunnel och Torgny märkt något av. Kölen i sig är deltaformad och gjuten helt i bly för maximal tyngd.
– Den enda åtgärd vi gjort är att vi efterdrog kölbultarna lite för säkerhets skull, säger Torgny.
På Gunnels och T
