Om man inte har bråttom på sin väg längs ostkusten finns det gott om alternativ till "Sjöfyran". Nils Ahlén gick sin egen väg.
TEXT & FOTO NILS AHLÉN
Vi har redan varit på några veckors semester som tagit oss ner längs kusten till Hanö. Nu har vi precis passerat Oskarshamn och har några av Sveriges vackraste skärgårdar framför oss på väg norrut. Vi är rejält trötta på gästhamnar, så de närmaste veckorna hoppas vi på naturhamnar med något undantag för provianteringens skull.
Vi kommer iväg sent från Oskarshamn, och båtsportkortet ger ingen ledning till någon bra plats för natten. En liten inzoomning på Hydrographicas kartor visar dock en fin plats i lä för den nordliga vinden på Stora Kättelsö. Man blir alltid lika glatt överraskad över det här förnämliga kartmaterialet som visar fantastiska vikar där man enligt det vanliga sjökortet knappt kan komma in. Tyst och lugnt utan båtgrannar, endast tre havsörnar på himlen.
Dagen därpå blir det fin segling upp till ett depåstopp i Figeholm. Här finns en välsorterad livsmedelsbutik och drivmedel, men bageriet är tyvärr nedlagt sedan några år. Vi kastar sedan loss och ger oss ut i den minst sagt välprickade leden upp mot Simpevarp. Prickarna står ibland så tätt att skepparen undrar hur det ska gå att komma emellan. Det är inte lätt att hitta natthamn när det blåser sydlig vind som ska vrida till nordlig men vi hittar en fin vik på Norra Idtullen. En trevlig natthamn, men gott om mygg!
Från och med nästa dag blir det färre pinnar att hålla reda på när vi stävar norrut. Om styrbord dyker Idö upp. Här finns en gästhamn och en trevlig skärgårdsrestaurang med härlig utsikt, och det går även att gå upp i den gamla lotsutkiken. Vi girar dock babord och går genom det trånga men djupa Spårösund för att ta natthamn i Spårögloet. En inte helt enkel insegling, men med detaljerade sjökort i plottern går det fint och här finns mängder av tilläggsplatser förutom möjligheten att ligga på svaj. Uppe på Spårö tronar båken om vilken Evert Taube i boken På kryss med Ellinor sa att ”det är bland sjömärken det vackraste jag sett”. En promenad dit rekommenderas, den blir förstås olika lång beroende på vilken sida av viken det är förtöjt.
Nu skulle vi kunnat välja att gå in till Västervik om vi inte var så vansinnigt trötta på gästhamnar. Västervik har annars spottat upp sig rejält med en ny, fin gästhamn vid gamla slottsruinen. Eftersom vi har gott om tid väljer vi att inte gå rakt norrut, u
